Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetarerörelse, sådana som hrr Tengdahl och Lindley,
största äran af sin egen uppryckning, och den gör nog så rätt
i det; det hedrar den yttermera, att den icke i första hand
själf tillskrifver sig förtjänsten af det kulturarbete, som
verkställts; men efter hvad som härofvan dragits fram om kårens
lefnadsförhållanden för tio år sedan, skulle man knappast ha
trott, att där fanns något material, hvarmed ett segerrikt
arbete kunde utföras. Seger har i alla fall vunnits, och
Stockholms hamn arbetarekår är för närvarande något helt annat
än den var för ett decennium sedan. De som voro med då
och jämföra den tidens förhållanden med de nuvarande känna
väl knappast igen sig själfva. Mycket kan ju ännu återstå
att uträtta, men genombrottet har skett, och grunden är lagd
för människovärdiga lifsvillkor åt äfven denna en gång så
förkomna arbetarekår. Det är en vacker kamp, som utförts,
vackrare ju starkare och farligare de fiender voro, mot hvilka
man haft att kämpa.
Det är ju sant, att framgången i viss mån kunnat betingas
däraf, att af de ohjälpligast förkomna elementen många gått
ur leken och ersatts af yngre krafter med humanare daning,
men det är en oriktig föreställning, som allmänheten ofta
gör sig, då den tror, att hamnarbetarna uteslutande bestått
eller t. o. m. ännu bestå af »till- och frångående». Redan
före de senaste tiotal årens fackföreningsarbete fanns vid
Stockholms hamn en rätt stor »fast» kår, som därstädes
uteslutande sökte sin bergning.
Af en statistisk tabell, som Tengdahl meddelar, framgår,
att 199 arbetare varit i tjänst vid hamnen i 6—10 år, däraf
170 som arbetare åt stufvare, 13 direkt åt fartygen arbetande,
3 kolbärare, 12 tegellossare o. s. v. 150 hade arbetat i
11—15 år, 75 i 16—20 år, 27 i 21—25 år etc.
Det är sammanslutningen i fackorganisationen, som
åstadkommit den storartade uppryckningen, därom är icke tu tal.
Det är den, som efter flera mer eller mindre hårda strider
gifvit hamnarbetarna bättre ekonomiska villkor, den har lärt
dem att framställa sina berättigade kraf, men den har också
lärt dem, att den som har fordringar äfven har skyldigheter.
Och i och med det att fackföreningen lärde sina
medlemmar, hvad materiella behof kräfde, så gaf den dem också
andra behof. Den fick uppgiften att omskapa »hamnbusarne»
till nyktra och ordentliga arbetare, som skötte sin plikt åt
arbetsgifvaren under arbetstiden och använde de lediga
stunderna för att bilda sig till goda samhällsmedlemmar i stället
för att helt och hållet förslösa dem på krogen eller andra
ovärdiga nästen.
Det är denna vackra kamp, som framför allt afhandlas
i den andra af de ofvan omnämnda böckerna, nämligen
»Stockholms hamnarbetare i motgång och medgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
