Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarbetad på fackföreningens uppdrag af C. J. Edqvist,
hamnarbetare».
Denna bok börjar också med fackföreningens historia, och
dess första kapitel har till rubrik »Strejken år 1895».
»Hamnarbetarne», begynner herr Edqvist, »hade visserligen
på papperet en fackförening före 1895, men den förde en
tynande tillvaro och blef 1891 nedlagd på grund af den stora
liknöjdhet, som var rådande bland arbetarne. Kåren var
nämligen till den grad demoraliserad, att ingen människa,
som närmare kände till dess lefnadsförhållanden, kunde tänka
sig någon utväg att förbättra och höja dessa beklagansvärda
människors ställning. Myndigheterna behandlade dem som
lösdrifvare, och så fort någon blef tagen af polisen för
fylleriförseelser, så behandlades han som försvarslös och skickades
till Svartsjö på längre eller kortare tid.»
Då seglationen på våren 1895 tog sin början, fingo
hamnarbetarne arbeta 10 ½ timmar om dagen mot en betalning af
3 kronor. Förut hade förhållandena varit vida sämre och
var det ännu för somliga af kåren.
I midten af maj begärde då arbetarne af den största
stufverifirman, att timpenningen skulle höjas till 40 öre i timmen
och 50 öre för öfvertid. Denna begäran afslogs, och
hamnarbetarne insågo, att de icke kunde vänta något
tillmötesgående af arbetsgifvarna. Enda sättet att vinna någon
förbättring i ställningen vore att sätta hårdt mot hårdt och
tillgripa strejken som det yttersta medlet.
Men detta medel fordrade en organisation, som kunde
lämna understöd. Och någon sådan fanns icke längre. Utan
understöd kunde arbetarne ej existera, de flesta af dem voro
till den grad utblottade, att de ej hade en slant till en bit
mat den dag, då de icke hade något arbete.
Dock — de voro vana vid svält och umbäranden och
vågade försöket. Det var den 15 maj på morgonen. Arbetarne
kommo ned till hamnen i vanlig tid för att fortsätta arbetet
och invänta, som de brukade, vid den s. k. rundeln, att
förmännen skulle komma för att bland den samlade mängden
utsortera hvar sitt lag af arbetet. »Men vid rundeln hade»,
skrifver Edqvist, »under nattens lopp någon eller några af
arbetarne uppsatt små med bläck skrifna plakat, hvilka kort
och godt kungjorde, att från och med i dag är allmän strejk
vid hamnen rådande, och fortfar densamma tills arbetarnes
begäran om högre betalning blifvit beviljad.»
Organisationen var alltså ännu icke bildad eller
återupplifvad. Det hade haft sina svårigheter att få någon ledare.
Denne måste vara någon person, som var oberoende af
arbetsgifvarne vid hamnen, ty om striden förlorades vore
ledarens existens som hamnarbetare absolut tillspillogifven. Men
oaktadt fackföreningen ej var färdig och oaktadt man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
