Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens tycktes ha haft riktigt klart för sig, hvem som uppsatt
strejkproklamationerna, ådagalade kåren omedelbart den
präktigaste sammanhållning. Proklamationen spreds med stor
hastighet till alla, som hade sin sysselsättning utefter
hamnarna, beslutet var snabbt och enhälligt fattadt, som om det
skett på en formlig sammankomst, och icke en enda man
kunde förmås att börja arbetet den dagen.
»Det gjordes utomordentliga försök både med hot och med
lock att förmå arbetarne att upptaga arbetet på de gamla
villkoren, men ingenting hjälpte. Nu skulle arbetsgifvarne
få erfara, att den förmente ’busen’ hade vaknat till insikt om
sin rätt och sitt människovärde. Arbetarne behöfde ej lång
tid för att komma öfverens om hvad som borde göras: inom
några timmar hade en kommitté blifvit tillsatt och utverkat
rätt af polisen att samma dags middag få hålla möte på den
gamla samlingsplatsen vid Lilljans; där valdes
underhandlingskommitté, som omedelbart grep sig an att uppsätta arbetarnes
fordran skriftligt i form af prislista, hvilken samma dag
tillsändes arbetsgifvarne.»
Det blef afslag utan vidare, ty arbetsgifvarne räknade med
visshet på att solidariteten hos deras hamnarbetare icke skulle
hålla sig länge. I alla händelser borde det icke vara svårt
att skaffa folk, som ersatte de strejkande.
Men den första dagen gick och den andra också, och ingen
kunde förmås att arbeta, hvarken gammalt eller nytt folk.
Dessutom befanns det, att den allmänna opinionen med stor
skyndsamhet och opåräknadt enhälligt stadgat sin mening om
tvisten och ställt sig på arbetarnes sida. De strejkande själfva
kunde af tidningarna lätt utröna hvar den stora allmänhetens
sympatier lågo, och detta höjde deras mod och företagsamhet.
Och snart var fackföreningen återupplifvad, det skedde redan
på strejkens andra dag. De strejkande fingo också hjälp af herr
Knut Tengdahl, som blef ordförande i den nämnda
underhandlingskommittén och äfven fackföreningens första ordförande.
Ett stort antal fartyg väntade på att bli kvitt sin last, och
arbetsgifvarne måste återtaga det absoluta nej, som de
afgåfvo på strejkens första dag, sedan de funnit, att deras
gamla arbetares sammanhållning var större än de trott och
att strejkbrytare ej stodo att erhålla. På tredje strejkdagen
lyckades underhandlingskommittén förmå stufverifirmorna att
godkänna en förhöjning med fem öre i timmen för ordinarie
arbetstid, eller 35 öre pr timme, och 50 öre pr timme för
öfvertid. Men arbetarnes försök att få denna uppgörelse
skriftligen kontrakterad misslyckades. Man ville då icke
drifva saken längre ännu, utan fick det tills vidare bero med
denna första lilla seger, som hade vida större moralisk
betydelse än ekonomisk, äfven om ju också den pekuniära
vinsten var afsevärd nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
