- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
246

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den stora moraliska betydelsen var, att äfven
hamnarbetarne nu med ens ryckt upp i ledet bland öfriga arbetskårer
med samhörighetskänsla och brodersinne. Ett
klassbrodersinne endast, vill någon invända, men något annat var och
är väl för dem icke möjligt att hysa. Så länge klasskampen
består, är det icke gärna arbetarne, som kunna ta första steget
till ett högre mänsklighetens broderskap. Eller hur skulle
stufverifirmornas representanter mottagit hamnarbetarnes
framräckta brodershand?

Hamnarbetarnes fackrörelse var icke blott en tillfälligt
uppflammande låga utan har från denna stund visat sig vara
bestående och stadd i stadig utveckling. Till föreningens
första åtgöranden hörde att ta itu med den råa behandling på
arbetsplatserna, som många arbetsgifvare och förmän läto
arbetarne undergå, och att mota de försök, som gjordes att
splittra samhörigheten. I båda fallen gällde det främst att
omskapa hamnarbetarne själfva, så att de i sin tur icke gjorde
sig skyldiga till råheter utan lärde sig uppskatta större
hyfsning i tal och åthäfvor, och att lära dem solidaritetens
betydelse framför egennyttans. Men superiet florerade ännu i
alltför hög grad och gjorde en stor del arbetare ytterst
oemottagliga för all dylik uppfostran. Hvad fackföreningen
alldeles särskildt fick rikta sin uppmärksamhet på var alltså att
bekämpa dryckenskapen bland sina medlemmar.

Denna kamp var, som förut visats, icke lätt. Och Edqvist
pointerar i sin bok ytterligare de svårigheter, som här
uppreste sig.

»Vi kunna ej förbigå», skrifver han, »att lämna en del
upplysningar om alla de faror, som på den tiden lurade rundt
omkring hamnarbetarne och deras arbetsplatser med afseende
på det då öppna och af myndigheterna väl kända
lönkrögeriet. Vid den s. k. fiskarhamnen fanns ett stort antal
ölförsäljningsställen, hvilka myndigheterna tilläto vara öppna
dygnet rundt. Dessa ölkrogar lågo ju alldeles inpå den för
arbetarne bestämda samlingsplatsen, det var ju så naturligt, att
arbetarne mången gång t. o. m. mot sin egen önskan drogos
dit. Man får betänka, att arbetarne ej hade någon
samlingslokal, hvari de kunde skydda sig mot regn och oväder under
den ofta långa tid, som de till följd af arbetets tillfälliga
beskaffenhet måste gå sysslolösa för att passa inväntade fartyg.
På dessa ölschappar gafs då ett visst skydd mot regn och köld,
så länge de, som sökte skydd, hade pengar till öl och bränvin.
Utom här nämnda ölkrogar fanns ett stort antal s. k. ölroddare,
som i små roddbåtar flackade omkring på strömmen till de
olika fartygen med öl och rent af påtrugade sig de olika
arbetslagen och plundrade dem inpå bara kroppen; det var ett
ständigt öldrickande från morgon till kväll. Dessutom funnos fyra
krogar placerade rundt omkring dessa ölnästen. — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free