Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vacker kårkamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ryckas upp med roten, om det skulle lyckas
fackföreningen att skapa en nykter och intelligent hamnarbetarekår.
Hamnarbetarefackföreningen gjorde därför flerfaldiga
försök att draga sina medlemmar ifrån dessa lefnadsvanor, men
det hade sig icke så lätt, då fackföreningen ej rönte något
som hälst bistånd hvarken af sina arbetsgifvare eller de
kommunala myndigheter, som kunde anses ha vida större
skyldigheter än fackföreningen i detta afseende.
Fackföreningen släppte emellertid icke taget utan beslöt på
ett enskildt föreningsmöte, att alla gifta medlemmar, som hade
sådan bostad, att de utan obehag för sig och sin familj kunde
det, skulle låta ogifta medlemmar bo hos sig för att på så
vis åstadkomma, att deras intresse kunde ledas in på en sund
och själf medveten bana. Det var äfven många, som
härigenom drogos ifrån det råa och osunda krog- och hotellifvet
ute i staden, de blefvo goda och nyktra medlemmar, som
visste skilja på rätt och orätt. Fackföreningen hade
flerfaldiga gånger vändt sig med skrifvelser både till
stufverifirmorna och de kommunala myndigheterna och påpekat alla
dessa vedervärdigheter; som hamnarbetarne dagligen hade att
kämpa mot, mest afseende bristen på väntrum för arbetarne.
Men svaret från dessa vederbörande blef alltid detsamma: att
de ingenting kunde göra åt de af fackföreningen påpekade
bristerna.
Fackföreningens påtryckning på myndigheter och
arbetsgifvare blef ändå till sist så stark, att dessa ansågo sig
nödsakade att med något mera allvar öfverlägga om, i hvad
mån de kunde ha skyldighet att bistå hamnarbetarnas kraf
på ett tidsenligt väntrum.»
Sent omsider har ändtligen af kommunen byggts ett hus
vid hamnen för att tillgodose detta kraf.
Nya strider vid Stockholms hamn pågingo äfven år 1898,
och följande år lyckades hamnarbetarefackföreningen få en
ny prislista godkänd och underskrifven af samtliga
stufverifirmorna. Försök från arbetsgifvarehåll att bilda s. k. »fasta
lag» och importera, särskildt från landet, arbetskraft, som
ställde sig billigare än fackföreningsmedlemmarnas, slogo i
det hela icke väl ut. De importerade arbetarne gjorde sig
snart solidariska med sina kamrater i fackföreningen, och
denna kunde nu en längre tid framåt få ägna sig ostörd åt
inre reformer och förbättringar i sin organisation.
Föreningsarbetet hade 1899 fortskridit så långt, att hamnarbetarne
hade ett fackförbund, som ägde anslutna afdelningar i alla
Sveriges sjöstäder. Till dessa afdelningar hörde utom
hamnarbetare packhuskarlar, åkeriarbetare m. fl.
Arbetsgifvarefirmorna syntes också till en tid vara fullt
belåtna med de rådande förhållandena och inga klagomål
hvarken på hamnarbetarnes uppförande eller deras priser afhördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
