Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad som var å färde, därom vittnar, hvad de arbetare, som
varit sysselsatta i närheten af »tillverkningen», iakttagit. De
hade nämligen plötsligt fått se förmannen och hans
arbetskamrat rusa ut ur sin byggnad med våldsam fart. Och
samtidigt hörde de ett brusande och hväsande ljud genom den
öppnade dörren. Något måste vara i olag, något som ej ens
den erfarne förmannen kan hjälpa. Det hväser mer och mer.
Tydligen har förmannen släppt på luft i den skyddsapparat,
som är till för att förhindra det brinnande nitroglycerinet att
explodera.
— Spring, spring! hade förmannen ropat, då han kommit
ut på trappan, men i samma ögonblick hade det
förskräckliga inträffat.
En bedöfvande knall, ett brak som af hundra åskor, en
röd eldstråle, som sköt upp högt i luften, en tjock,
svafvelgul, kväfvande rök och ett regn af spillror, det var hvad
ögonvittnena uppfattade.
De voro endast ett par tiotal meter från de exploderande
byggnaderna, och att de undkommo oskadda, anse de själfva
som ett rent underverk. De visste icke heller till en början
om de lefde eller voro döda. Lufttrycket tvingade dem till
de våldsammaste kullerbyttor, de närmaste hemska
sekunderna eller t. o. m. minuterna, då blyrör och trästycken
smattrande haglade öfver den förmörkade platsen, föreföllo dem
oändliga. De trycktes ihop som af skrufstäd, utsögos som
af sugpumpar, det var en hel helvetisk evighet af spänning
och dödsberedelse.
De två öfriga trähusen tycktes dem explodera i samma
ögonblick som »tillverkningshuset». En arbetare tror sig
visserligen ha kunnat urskilja tre detonationer, men de följde
ytterst tätt på hvarandra. En annan kan icke säga, att han
hört någon knall alls. Hans hörselförnimmelser upphörde
för en längre stund, och hufvudet kändes, som om det sprängts.
Fönsterrutor krossades i små smulor på alla hus inom en
vid omkrets, fönsterbågar trycktes ut, närmast liggande
byggnader ramponerades svårt, väggar och tak pressades in,
fotstjocka furustammar brötos af, löfträden beröfvades sin
vårliga skrud och formligen skalades här och där, hela platsen
erbjöd anblicken af den ohyggligaste förödelse. I
trädkronorna hade fastnat träribbor och bitar af säckväf och
annat tyg.
Så småningom strömmade folk till, först och främst
befälet och hela den personal, som arbetade i de öfverblifna
fabriksbyggnaderna. Alla voro halft sanslösa af fasa, några
också skadade om än lindrigt. Och olyckans vidd stod klar
för hvar och en.
Men här gick icke an att förlora besinningen. Ur
spillrorna och ruinerna steg ännu en intensiv rök, men fabrikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
