Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spruta framfördes genast, och hela platsen genomdränktes
med vatten. Sedan detta var gjordt, kunde man beträda
området och söka efter de arbetare, som man visste hade
befunnit sig där.
— Hur står det till? frågade den tillskyndande
fabrikschefen den af de bedöfvade arbetarna, som syntes börja
kvickna vid.
— Jo tack, med mig går det an, men med andra är det
nog värre.
Ännu härskade ovisshet om hvilka som blifvit olyckans
offer. En arbetare hade strax före explosionen gått ut ur
en af de sprängda byggnaderna för att hämta frisk luft —
de kväfvande syrorna nödvändiggöra sådana afbrott i arbetet
— och måhända var han räddad? En annan hade
tillfälligtvis aflägsnat sig från platsen för att få ett verktyg
repareradt. Kanske han fanns i lifvet? Kvinnor och barn ha
skyndat till och storma an med frågor i den mest upplösta
förtviflan, de minsta dra sina mödrar i kjolarna och bara stirra
på det hemska molnet af svart rök, som ännu hvilar
öfver sjön.
De två i »tillverkningen», som skyndat ut därifrån och
hunnit ropa till de andra att söka rädda sig, de måste vara
förlorade. Strax bredvid, där deras arbetslokal stått, fann
man också deras illa tilltygade lik. Förmannen låg
framstupa med hufvudet nedgräfdt i marken. Och ej långt ifrån
honom låg en tredje liflös kropp, en arbetare, som varit
sysselsatt strax utanför tillverkningshuset för att reglera
påsläppningen af behöfliga syror. Snart saknades ännu en
fjärde arbetare. Han hade sysslat i den lilla byggnad, där
bomullskrut förvarades, torkbyggnaden.
— Har man inte funnit honom, inte funnit något spår
af — — frågar en ingenjör, då en arbetares röst afbryter
nedifrån stranden med behärskad stämma:
— Jo, ingenjörn, vi ha funnit hans afslitna fötter. Hans
kropp finns nog ute i viken.
Bolagets läkare kommer till efter en stunds förlopp. Han
undersöker liken:
— Ja, det var ju förskräckligt det här. Jag skall skrifva
ut attesterna?
Doktorn pekar på en af de döda kropparna. — Hvem är
det här? Är det inte — — Jaså, det är verkligen han. Ja,
jag tyckte det. Hans gamle far fick åka med mig hit. Han
undrade så mycket, om sonen kunde vara skadad ... Ja, säg
honom det varligt. Han står där borta vid grinden.
— Nej, han har gått just nu, svarar en af arbetarne.
Han träffade sin andre son, som inte varit hemma på tio
år, och han har talat om det... Nu ha de gått till änkan.
Hon är sjuk också. Hur ska de kunna trösta henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
