- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
270

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Kom, sade en arbetarhustru. Vi gå här genom
skogen. Där sitter också en änka, som sörjer. Jag tänkte, när
jag hörde knallen och innan jag hann hit: nu gäller det mig.
Men jag slapp den här gången för min del. Jag var med
för öfver trettio år sedan också, då var jag bara barnet, men
då var det ändå värre, hela fabriken och tolf döda.

Hon får en grannkvinna med sig och de ta vägen öfver
berget. Där var stor sorg i det sköflade hem, där de trädde
in. Han hade kommit hem hvarje kväll på den kända
stigen genom skogen, och de små gossarna hade gått ut och
mött honom, men nu kom han aldrig mer. Och så hastigt
som det kommer. Man vet ju, att det så lätt kan inträffa i
en sådan fabrik, men man kan ju inte alltid vara beredd på
det ändå. Och för resten det lär ju vara så, att det icke
inträffar fler olyckor vid dynamitfabriker än vid
byggnadsarbeten och sågverk.

— Det rika bolaget skall nog ge er rikligt bröd till
döddagar, skulle de besökande försöka trösta. De äro ju
försäkrade allesamman, men det är ju förstås för litet. Det
räcker inte långt, men bolaget skall nog ge hvad som
behöfs.

— Ja, pengar, det kan inte hjälpa för allting, svarade
änkan och grät bittrare än förut.

Fabriken måste ställa in arbetet några dagar. Upprörda
öfver det ohyggliga skådespelet, måste såväl befäl som
arbetare ha tid på sig för att »taga igen sig» efter slaget och
återhämta krafter till fortsatt arbete.

De förolyckades begrafning blef en mer än vanligt
gripande sorgeakt. Vid draggning i viken hittade man kort
efter olyckan liket äfven af den arbetare, som befunnit sig i
torkhuset. De jordades alla fyra på kyrkogården i en för dem
alla gemensamt redd graf. Stora folkskaror voro i rörelse
den vackra majsöndagen för att se liktåget passera. Det var
en lång procession. Främst kommo de fyra likvagnarna
med kistorna öfverhöljda af blommor, skänkta af anhöriga,
kamrater och arbetsgifvare. Så följde fanorna, fackföreningars
och nykterhetsorganisationers. Därefter kommo flera tiotal
deltagare till fots och till sist en lång fil af vagnar, där de
anhöriga samt bolagets styrelse och arbetare följde. Här och
hvar efter vägen, där tåget skred fram, var flaggan hissad
på half stång. Klockorna började ringa.

Vid kyrkan tillstötte en arbetarmusikkår, och företrädd
af sorgmarschens toner, skred processionen in i kyrkan.
Templet kunde ej rymma alla de tusental, som infunnit sig
att deltaga i sorgefesten. Stora skaror blefvo stående kvar
ute på kyrkogården, i väntan på att kistorna åter skulle
bäras ut för att sänkas ned i den stora öppna grafven.

Orgeln intonerar en psalm och prästen träder fram i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free