Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att vinsten, i händelse någon sådan skulle uppstå, skall
användas till arbetarnas fördel. Vidare få männen ej gifta
sig före 25 år, och för sedlighet är sörjdt genom det
stadgandet, att för barn, som före laga tid födes inom
äktenskapet, betalas ingen barnsäd.
Man ser af detta, att här är reglementeradt på annat sätt
än t. ex. vid en fabrik af nyare datum, för att icke tala om
hvilket arbetareetablissement som helst i Stockholm.
Aktiebolaget har öfvertagit icke så litet af den forna husbondens
förmynderskap, och till stor del torde detta icke vara annat
än till arbetarnes egen fromma. Man må emellertid icke för
den skull tro, att icke äfven här själfverksamheten börjat göra
sig gällande. Arbetarne hafva en förening, inom hvilken
finnes egen sjuk- och begrafningskassa, uppgående till cirka
4,800 kr. (år 1895). Den hade då ej ägt bestånd i mera än
tio år och hade ännu ej mottagit bidrag från bolaget, ehuru
man därstädes lär varit betänkt på något dylikt. Denna
kassa lämnar i första klassen kr. 120 samt i den andra kr.
80 i begrafningshjälp. Inbetalningen härför är respektive 75
och 50 öre i månaden. I sjukhjälp lämnar kassan i första
klass kr. 0,90, i andra klass kr. 0,60 pr dag under högst 90
dagars sjukdom. Inträdesafgiften en gång för alla är
respektive 3 och 2 kr. De sjukdomar, som ymnigast förekomma,
äro lunginflammation, influensa och reumatism.
En förståndig inrättning finnes här under namn af
’kohjälpkassa’. En icke obetydlig del af arbetarens egendom
på landet är hans ko, och det är naturligt, att när kon dör,
är detta en förlust, som är svårare än något annat att ersätta.
År 1894 betalade då arbetarne in en krona pr man under
året mot att bolaget åtog sig att efter värdering ersätta
kreatur, hvilka dött af ålder eller olycksfall. Värderingen göres
af ett tremannaråd, som utses bland arbetarne själfva, och
hur viktig saken är, är tydligt för hvar och en, som det
ringaste sökt sätta sig in i en arbetares ekonomi. Också hålla
sig arbetarne i allmänhet med ko, och detta blir så mycket
mera anmärkningsvärdt, när man vet, att här är ondt om
betesmarker, och att därför kreaturen fodras under sommaren
på det egendomliga sätt, att korna ledas på bete. I
allmänhet utföres detta arbete af barn eller ålderstigna, och
företeelsen hör till dem, till hvilka främlingar allra först lägga
märke. Det faller af sig själft, att detta endast är fallet hos
de arbetare, hvilka hafva bostäder närmast grufvan, och icke
gäller hos dem, som samtidigt hafva torp.
Hur pass liten omsättningen af arbetare är vid Dannemora,
kan man se däraf, att år 1894 utgjordes de egentliga
grufarbetarnes antal vid årets början af 299 och vid årets slut
var det likaledes 299. Hela folkmängden var vid denna tid
1,223 personer vid årets början och vid dess slut 1,230. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
