Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa byggnader äro af mycket olika beskaffenhet.
Somliga äro ganska prydliga och kunna t. o. m. relativt bra
hålla kölden på afstånd. Men många nöja sig med att helt
hastigt föra upp byggnaden, spika trägolfvet direkt öfver
stenläggningen — utan trossbottnar — och dessa bostäder för
man, hustru och barn äro naturligtvis lifsfarliga om vintern.
Lagligt är det ej heller. Ty bostäderna uppföras på
kronans mark, och arbetarna veta mycket väl, att de bygga utan
egentlig rättighet att bo där. Men här uppe i vildmarken
gäller ofta den moraliska rätten på bekostnad af den
juridiska. Hvad som i bebyggda trakter genast skulle beifras, får
här helt lugnt passera. Ty hvad skall arbetaren göra? Han
måste ju någonstädes bo. Han kan ej betala de stora
hyrorna, han måste söka hjälpa sig själf, så godt han kan. Och
för resten — hvad skadar det kronans rätt? Skogen far icke
illa af att några fattiga hus äro byggda under tallarnas höga
kronor, och åverkan på skogen sker icke. Det finns
förhållanden, hvilka eliminera äfven äganderätten. Ty det finns
något starkare än all rätt, och det är förhållandenas makt.»
För att nu emellertid förstå, hur det är möjligt, att en så
stor arbetsstock — i trots af dessa bostadsförhållanden, i trots
af klimatet — kan dragas samman och stanna i Gellivara,
må man först och främst tänka på de höga lönerna. Att
förtjäna 4 à 5 kr. om dagen och mera är i Gellivara icke
någon ovanlighet. Och att arbetaren söker sig till en plats,
där han kan tjäna 100 kr. i månaden, är under nuvarande
förhållanden icke att undra öfver.
Därför uthärdar han kölden, bor i kaserner, hyr in sig i
kåkar, lefver borta från släkt och vänner, ja, lämnar ofta
familjen hemma och tillbringar uppe i Gellivara åratal, innan
han får det så pass ordnadt, att han vill bedja de sina flytta
efter. Och det är icke blott arbetsförtjänsten, som lockar.
I denna bygd ligger det liksom något af framtid i luften.
Arbetare fjärran ifrån liksom fattiga skogsbyggare i
Norrbotten, hvilka med undran se, hur nytt allting blifvit, alla
ha de den känslan gemensam, att här »går allt framåt», här
kan en duglig arbetare förbättra sin och de sinas existens.
Denna känsla sätter stål i musklerna och eggar till
ansträngningar. Och arbetaren är icke mindre än andra människor
beroende af de framtidsförhoppningar, under hvilka han
går till sitt arbete. — — —
Naturligtvis består arbetarstammen af folk, som är
hopplockadt från de mest olika trakter af Sveriges rike. Och
tills vidare, påstår Geijerstam, måste man också säga, att
den del af arbetarstocken, hvilken kommit från sydligare
trakter, också är den dugligaste. Detta beror på att
vildmarksbefolkningen — och dit kan man med fog räkna
pluraliteten af norrbottningar — väl är härdad mot strapatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
