Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant samhälle. De höga lönerna ha därför motsvarats af
höga lefnadsomkostnader. Det stränga arbetet i ett hårdt
klimat nödvändiggör också en god kost, hvarför så höga
kostpengar som här ej förekomma vid andra grufvor. Här
sakna ju också arbetarne alla förmåner in natura och någon
biförtjänst har endast i rena undantagsfall kunnat förekomma.
Som förut påpekats, äro förhållandena vid Dannemora och
vid Gellivara, eller, som det numera vanligen heter,
Malmberget, hvarandra högeligen olika. Och denna motsättning
har under de år, som gått efter Geijerstams skildring i vissa
fall snarare skärpts än förmildrats. Sålunda har
fackföreningsrörelsen och de moderna arbetarrörelserna i allmänhet
skaffat sig större och större terräng vid Malmberget, under
det att vid Dannemora de patriarkaliska förhållandena
fortfarande råda.
* *
*
År 1904 fick Svenska grufarbetareförbundet sitt egna
tidningsorgan, kalladt Grufarbetaren, utgifvet af förbundet och
redigeradt af förtroendemannen. Det utkommer hittills med
ett nummer i kvartalet, och det första numret är dateradt
februari 1904. Den artikel, som inleder numret, är skrifven
af förbundets förtroendeman, hr C. L. Lundberg, och heter
Grufarbetarne i Sverige.
Dessa arbetare ha, börjar författaren, »mycket litet låtit tala
om sig, ja, man kan tryggt våga påstå, att grufarbetarne i
vårt land utgör en arbetsgrupp, som det allmänna är mycket
obekant med.»
»Såsom oorganiserade i det föregående, den gamla goda
tiden, hörde man», fortsätter han, »endast talas om dem
såsom några slags hemska människor, hvilka vistades djupt
nere i bergen, arbetande vid en liten tranlampa eller ännu
längre tillbaka vid torrvedsbloss. En viss mystik omgaf dem,
där de vistades i de mörka djupen, tagande sitt knappa
uppehälle af ett arbete, som förmodligen är ett af de mest
lifsfarliga af alla arbeten.
När de kommo upp i dagen och begagnade sin fritid, voro
de beryktade för sin vildhet och sina råa seder. Allmänheten,
den som någon kännedom hade om dem, den som kommit
något i beröring med dem, hyste en stor förskräckelse och
respekt för dem.
I Värmland kallade man dem för grufpickare, grufhackare.
I Dalarna sade man ’grufkär’, och litet hvar landet rundt
kallade dem för grufbusar, därmed karaktäriserande, hvilken
kännedom och aktning man i allmänhet hade och hyste för
grufarbetarne i den gamla tiden och in i den nyare, ja, till
och med på många ställen i landet hyser om dem ännu
i dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0320.html
