Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos gruffolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare meddelas i samma artikel bland annat följande
fackliga upplysningar och uttalanden:
»Sedan arbetarnes organisation tillkom i Sverige, ha
grufarbetarne låtit höra af sig ett par gånger, så att det hörts
och allmänheten fått någon uppmärksamhet fäst vid dem.
Den första gången var i Norberg på nittiotalet (1891—
1892), den så kallade Norbergsstriden, som slutade med total
underkastelse, organisationens förstörelse för grufarbetarne.
Det fanns då ännu icke några klara linjer inom den fackliga
arbetarerörelsen, ingen direkt sammanhållning emellan
fackförbunden (ingen landsorganisation), och
’Grufarbetareförbundet var ännu icke födt’. Endast några så kallade
arbetareföreningar och klubbar existerade här och hvar i landet, lösa,
dunkla, tagande de första stapplande stegen på
arbetaresammanslutningens bana.
Norberg var för öfrigt den enda plats vid malmgrufvor i
hela Sverige, där det existerade någon organisation år 1890,
och den var dessutom tämligen oklar, en sammanblandning
af alla möjliga syften.
Det var först efter nederlaget i Norberg, som tillstymmelse
till organisation uppstod bland grufarbetarne i vårt land på
några platser, förnämligast i Grängesberg.
I Norberg hade arbetarerörelsen funnit sin död med 1892.
Liket har visserligen tittat några gånger sedan dess, så att
det har sett ut, som om skendöd förelegat, och det är ännu
i denna stund inte utredt, hvilket som är fallet, död eller
skendöd.
Den andra gången grufarbetarne visade lifstecken och läto
höra af sig var i Malmberget 1897, en strejk, som började
med sjuttio man malmlastare och slutade med allmän
arbetsinställelse vid hela gruffältet, omfattande mellan 1,000 och
2,000 man. Det var den första lönestriden vid de lappländska
grufvorna och som slutade med fullkomlig seger för
arbetarne efter cirka två månaders strid. Hit till Malmbergets
grufvor hade anländt en del af grufarbetarne från Norberg,
som icke kunde finna sig i den undertryckta situationen.
Organisation existerade på platsen, dock icke ansluten till
något fackförbund. Det var först 1897, efter stridens slut,
som grufarbetarne anslöto sig till dåvarande Bruks- och
Grufarbetareförbundet. Att seger vanns denna gång, berodde
förmodligen på goda konjunkturer, ett för arbetarne fördelaktigt
läge jämte andra gynnande faktorer. Hade denna första
genombrottsstrid blifvit till nederlag för arbetarne, så är det
mycket troligt, att grufarbetarne vid de lappländska gruffälten
hade kommit att se sin ställning betydligt kringskuren,
såsom i Norberg efter nederlaget, och organisationen hade
äfven där varit omöjliggjord för en lång framtid bland
grufarbetarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
