- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
333

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så småningom blef den dock bättre, och snart var den
lika kraftig som förut, och då fick jag plats bland Stockholms
kommuns arbetare som jordschaktare eller »diverse-arbetare».
Något särskildt yrke bland kroppsarbetarnes hade jag ju
aldrig lärt mig.

Jag var då öfver fyrtio år. Nu är jag sextiotre, och nu
har jag i tolf års tid skaffat mig mitt knappa uppehälle med
makadamslagning. Ett tråkigt arbete, kan man tycka, och
sämst aflönadt af alla, men jag har vant mig vid det nu,
och jag får vara nöjd med att vi ha det som vi ha det.
Men en god hjälp har jag haft i min duktiga gumma. Utan
henne skulle jag inte kunnat vara så pass belåten med min värld.

Gumman myser åt sin gubbe och lutar på den ännu tunga
kaffepannan till påtåren:

— Ja, vi ha varit gifta i tjugu år nu, afbryter hon. Vårt
äldsta barn har du inte sett än. Han ligger på sjukhuset
nu, men är snart bra igen. Han är nu nitton år pojken, och
han tjänar redan så bra i bageriet, att han kan betala för sig
hemma och hjälpa far och mor och syster med en extra slant
då och då. Han är snäll och pålitlig och har inte sin fars
äfventyrarblod i ådrorna. Det ser åtminstone så ut ännu. Vi
få väl hoppas, att han artar sig allt fortfarande.

— Jag hittade på min gumma, när jag hjälpte till med att
sköta en af stadens vedgårdar. Hon tjänade då i ett fint
hus i närheten, och vi gjorde vår bekantskap, då hon kom
för att köpa ved. Och snart hade vi beslutit oss för att
bilda ett hjonelag. Jag hade förut bott med en kamrat i
ett litet rum, men nu lyckades jag få hyra en anspråkslös
lägenhet på ett rum och kök för billigt pris. Och så läto
vi viga oss och flyttade in. Vi hade inte råd att behålla
båda rummen själfva utan hyrde ut köket till en annan familj.
Själfva togo vi det större rummet med utsikt åt gatan,
kokade vår mat på en kamin eller sedermera på Primusköket,
och där bodde vi i många år. Och när vi flyttade, var det
bara till huset bredvid till det rum, där vi bo nu. Pojken
skall snart skaffa sig ett eget krypin närmare sitt arbete,
och snart är flickan så stor, att hon också kan komma ut
och tjäna sitt bröd, och då få vi väl bo ensamma i vårt kyffe,
om inte något ålderdomshem tar hand om oss. Men ännu
äro vi ju inte lastgamla någon af oss, fast vi gifte oss sent
och nu varit gifta i tjugu år, och stå krafterna bi, så får
jag väl hålla på med att krossa min makadam än i några år.

— Och jag får springa med mina tidningar, inpassade
gumman. Det har varit mitt egentliga bidrag till vårt
uppehälle. Klockan fem om morgnarna får jag ge mig i väg, sedan
jag kokat kaffe åt mig och gubben. Då springer jag ned
till tidningskvarteret och hämtar min packe af färska nyheter
för att dela ut i husen utefter ett par gator på Östermalm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free