- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
335

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom morbror in i det arbetet då? Och var det inte bättre
att vara kvar i stadens tjänst?

— Varit bättre! Jo visst! Men man får inte bestämma
öfver sådant själf. Man blir öfver femtio år en gång, ser
du, om man får lefva. Då kommer ingeniörn eller
arbetsförmannen och upptäcker, att man inte arbetar lika duktigt
som förut. En arbetare har t. ex. som jag tjänstgjort vid
stadens gaturegleringar, vid dess kloak-, vattenlednings- och
bergsprängningsarbeten m. m. Du vet, att
»fördämningsknubben», de där afsågade, runda stockarna, som användas
vid sprängningen för att hindra skottet att »kasta omkring»,
att den inte är så lätt att handtera. En vacker dag märker
både en själf och andra, att man inte kan bära de där
sakerna med samma styrka och vighet som förut och att man
tappar sugen en smula vid alla dessa olika nappatag, som
fordra en frisk och rörlig fysik. Kanhända att reumatismen
börjar hälsa på i något knä eller kring något gammalt sår.
Alltnog, man hör icke längre till de prima arbetskrafterna,
och hundrade och åter hundrade stå och vänta på att
ersätta den som ger tappt det allra minsta. Denne måste då
bort ur första ledet, men han blir ju ej därför genast alldeles
förkastad, han blir skjuten tillbaka i andra ledet och sändes
exempelvis till något ställe som »tippgubbe». Tippen kallas
en afstjälpningsplats, vanligen i någon af utkanterna af
staden, ett ställe, som skall utfyllas med affall från stadens
rifningar och raseringar, och tippgubben, det är den man,
som skall sköta om den platsen, hålla den jämn, se till att
groparna ordentligt utfyllas och laga, att området däromkring
erbjuder körbara vägar. Där har mannen ett mindre
ansträngande arbete. Visserligen har, som man kan förstå, hans
timpenning blifvit nedsatt från 32 till 27 öre, men han får
trösta sig ändå med att han ännu har jämn och för hans
aftagande krafter mera lämplig sysselsättning. Han börjar
ju bli gammal och kan inte längre täfla med yngre
generationer. Det är bra nog, så länge han kan tjänstgöra på
tippen.

Han flyttas så, kanske under flera år, från den ena tippen
till den andra. När en är färdig, väntar arbetet med en
annan. Men han står nu utanför den egentliga, fasta
arbetsstyrkan, och så händer det en vacker dag, att det inte finns
någon tipp, som behöfver hans krafter. Vintern har lagt is
på den sjövik, där han sist arbetade, och då kommer det
order, att vikens utfyllning får anstå tills vidare. Och
tippgubben är arbetslös. Alla andra tippar äro besatta med hans
kamrater bland de utrangerade arbetarne. Han får nog löfte
om att bli ihågkommen med någon plats vid första tillfälle,
som yppar sig, men veckor och månader gå i fruktlös
väntan. Han går då för att göra sig påmint hos vederbörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free