- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
336

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men får nu klarare besked. Man svarar honom, att han
måste tänka på att förskaffa sig arbete på annat håll, han kan
icke längre lita på att få användning i stadens tjänst som
förut.

Nu får han gå omkring staden rundt och besöka dess
nybyggen och rifningar o. d., men öfverallt är arbetsstyrkan
fulltalig, och i alla händelser finns det yngre karlar än han,
som stå i reserven, beredda att rycka in, om så skulle
behöfvas.

Hans små besparade medel äro slut, hans hustru
underrättade honom just på morgonen, att de sista kontanterna
för det senaste lånet på pantbanken hade gått åt. Om inte
alla hans tillhörigheter skola omsättas i pengar hos den
fattiges bankir pantlånaren, så måste han nu ha arbete,
hurudant det än må vara och hur litet det än må inbringa.

Har han nu inte själf kommit att tänka på den utrangerade
arbetarens vanliga sista tillflykt, så blir han hjälpt på trafven
vid ett nytt besök hos en af stadens arbetsförmän.

— Ta i med makadamslagning! säger denne.

Arbetaren vet nog hvad detta vill säga. Den som en gång
vid så pass framskriden ålder kommit därhän, han kommer
sällan eller aldrig därifrån. Och han tänkte sig ju, att han skulle
kunna duga till annat arbete ännu några år. Men nöden
har ingen lag. Han måste ta hvad som erbjudes och ställa
sig vid makadambordet, äfven fast han ser, att där får han
nu stå dag ut och dag in under återstoden af sitt lif.
Hoppet är dock seglifvadt. Han vet ju, att äfven ungt folk måste
tillfälligtvis hugga i med makadamslagning, när annan
arbetstillgång tryter, och de ha lätt kunnat ge sig iväg, när
ny arbetsförtjänst erbjudit sig.

— Jag trodde ändå på bättre tider, fortsätter gubben, när
jag första gången tog makadamklyfvaren i hand. Jag var
ju då inte mycket öfver femtio år. Det här skall jag bara
behöfva göra nu på vintersidan, tänkte jag. När våren
kommer, blir det lätt att få annat arbete. Men nu har jag stått
och hackat makadam i tolf års tid.

Det har gått en dag om sänder, och nu klagar jag inte
längre på mitt öde. Jag har funnit mig i det, jag har
resignerat, som det heter. Och mitt arbete har sina fördelar det
också. Vi ha större frihet att råda oss själfva än de flesta
andra kroppsarbetare. Och ingen drifver på oss. Blir jag
krasslig ett par dar, så är det ingen, som säger något, när
jag kommer tillbaka, och jag mister inte min plats för det.
Därför är arbetet på sitt sätt lämpligt för den, som börjar
åldras. Det är aldrig något så ondt, att det inte har något
godt med sig, heter det. Vi få göra så mycket vi orka. Men
förtjänsten blir därefter förstås, och för dess skull måste vi
sannerligen släppa till alla våra krafter dag ut och dag in,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free