- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
350

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

facket ha ännu stora familjer med små barn att försörja. Och
då ha de kanske ändå inte någon hustru, som kunnat bidra
med en slant. Hvad gumman min fått som tidningsbud har
alltid räckt till hyran och litet till.

Men vi makadamslagare äro verkligen ett beundransvärdt
folk, när det gäller att finna sig i vidriga omständigheter
och se mot framtiden med jämnmod och lugn. Dock få vi
sannerligen inte ha stora anspråk på lifvet. Och när jag som
nu får sitta och njuta en stund i Guds fria natur, så vet jag
också att sätta värde på det. Tvingade af nödvändigheten,
växa vi så småningom fast vid vår fattigdom och våra
umbäranden, så att vi tänka oss det såsom något för oss helt
naturligt.

Och när vi se, hur kroppsarbetarne i andra yrken få det
bättre och bättre, ju mera den moderna arbetarerörelsens kraf
vinna gehör, så måste vi ju vara glada däråt, men för egen
del ha vi ingen anledning att fröjda oss, för oss blir det
sämre och inte bättre, ju större segrar som vinnas af
arbetarne i deras kamp för bättre villkor. År för år kämpar sig
ju det uppväxande släktet fram till högre aflöning för sitt
arbete, men följderna däraf för oss makadamslagare visa sig
bara i stegrade kostnader för lifsmedel och bostäder. Vi
stå ohjälpligt på samma punkt, hvad våra inkomster angår.

Och fattigvården bispringer ju endast undantagsvis. Där
den skall ingripa, där måste först synnerlig nöd vara å färde,
förorsakad af sjukdom eller andra särskilda omständigheter,
och en person, som ändå kan förtjäna så mycket som en och
femti om dagen, har intet hopp om hjälp från det hållet.

Tillsammans komma min hustru och jag upp till bortåt
sjuhundra kronors inkomst om året. Gummans
tidningsutdelning inbringar sjutton kronor i månaden, och jag tjänar
omkring fyrtio. Det blir en och nittio om dagen, femtiosju
kronor i månaden och 684 kronor om året. Därutaf få vi
taga till hyra för bostaden tolf kronor i månaden eller 144
kronor om året, för vårt enda rum, hvarefter återstår till mat
och kläder m. m. 45 kronor i månaden.

Med dessa pengar är det naturligtvis otänkbart för oss att
söka fylla vårt behof af mat från saluhallar och torg, utan
måste gumman en eller, om så passar bättre, två gånger i
veckan besöka någon restaurant, där hon kan få köpa
matvaror, som blifvit öfver från föregående dag. På så sätt kan
hon ofta för en femtioöring erhålla mat till en stor del af
behof vet för både två och tre dagar. Och man skall inte tro,
att denna mat är vare sig skämd eller eljes oanvändbar.
Tvärtom är den, så vidt jag förstår, både god och närande.

Och så som vår familj få många af hufvudstadens
arbetarefamiljer dra sig fram. Det finns ju många arbetare äfven i
andra yrken, som inte ha mera betalt än vi makadamslagare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free