- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
352

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven med min makadamslagning under tolf års tid gjort
samhället så pass mycken nytta, att jag utan skam kan äta
dess bröd den korta tid jag kan ha kvar, sedan jag blifvit
alldeles orkeslös. Detta kallar jag inte att äta nådebröd,
utan jag tycker i all ödmjukhet, att det brödet kan jag ha
ärligt förtjänt. Och min gumma likaså, ifall vi skulle få
göra sällskap till ålderdomshemmet.

— Det är rätt morbror, det är inte något öfverdrifvet
högmod i att tänka på det viset. Kroppsarbetarne borde väl
ha pensioner på det allmännas bekostnad de så väl som
statens och kommunens högre uppsatta tjänare.
Kroppsarbetarna begära ju till på köpet inga tusental i pension, de
begära bara de också att få lefva, tills de få dö.
Ålderdomshem är ett bra namn, det låter trefligare än fattighus.
Ålderdomshem och sjukhus, det är sådant, som det allmänna
skulle bekosta, och sedan kunde vi vara lika fattiga eller lika
rika allesammans för öfrigt. Alla som kunde arbeta skulle
aldrig behöfva lida någon nöd. För dem, som inte ville
arbeta, fast de kunde, för dem behöfdes inte något förbarmande.
Dem kunde nöden gärna tvinga i band.

— Ja ja, det blir väl bättre med tiden, spådde gubben.
Nu ser det underligt ut i vårt samhälle. Men det reglerar
sig väl så småningom. Och redan nu tycker jag nog, att
man kan se, hurusom det inte är mycken välsignelse med
andra ägodelar än dem man själf ärligen förvärft med eget
sträfsamt arbete. Och i grunden har kanske min tillvaro
varit väl så lycklig som mångens, som födts till rikedom och
väldigheter. Jag har haft det knappt för dagen, men jag har
kunnat betala hvad jag nödtorftigt behöft, jag har haft mitt
eget lilla bo och »inga björnar som springa», som Sehlstedt
sjunger. När jag om kvällarna lämnat mitt makadambord
efter att ha ställt allt i ordning efter dagens arbete och
börjat vandringen till mitt hem, har jag vetat, att där väntade
på mig en snäll gumma och välartade barn. Och när jag
kommit hem, har hon haft kvällsmaten i ordning — lagad och
varm. Den har varit allra oftast af den mest enkla
beskaffenhet, men den har smakat förträffligt. Och så har jag gått
till hvila utan tärande bekymmer och sofvit godt till
morgondagens arbete.

Tänk du, gumman, fortsätter gubben, som nu pratat sig
riktigt varm, vi kanske få det alldeles förträffligt på gamla
dagar. Jag tänker inte på hjälp af någon af våra barn, inte
heller af våra släktingar, vi äro en fattig släkt numera
allesammans, och det är ingen, som är stort förmögnare än vi,
ty ingen har just mer än hvad han behöfver eller anser sig
behöfva. Om vi nu snart, när båda barnen äro utflugna ur
boet, komma in på ålderdomshemmet, det som du var så rädd
för förr i världen, så kanske jag står ut med att gå och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free