Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamnarbetarna och deras förening; nu skulle de på fullt
allvar afkasta sig oket, de skulle ha fria arbetare, som i det
berömda fasta laget, sådana som voro mycket »bättre», som
arbetade för 40 öre i timmen och gillade det fria aftalet om
huru litet som helst, och voro nöjda och belåtna, bara de
fingo arbeta i fred för de fördömda socialisterna o. s. v.
Af krigsförklaringen framgick för oss hamnarbetare,
skrif-ver Edqvist, att stufverifirmornas afsikt gick icke alleuast
ut på den i skrifvelsen framförda önskan att få timpenningen
sänkt till 40 öre, utan den egentliga afsikten var att få hela
hamnarbetarekåren in under samma arbetssystem och villkor
som den i skrifvelsen åsyftade arbetsföreningen, nämligen det
s. k. fasta arbetslaget.
På ordinarie möte 4 januari behandlades den från stufvarna
inkomna skrifvelsen. Härvid uppstod en liflig debatt, och
var det mest mot arbetsgifvarnas svaga motivering som
klandret riktades. Arbetsgifvarna hade anfört som motiv för
ned-sättningen i timpenningen med 10 öre, att den nya lagen om
olycksfall i arbetet kom att öka deras premieafgifter i så hög
grad att detta blef delvis ett skäl till lönenedsättning, vidare
att det »fasta laget» arbetade för 40 öre. Fackföreningens
medlemmar kunde icke i de anförda skälen se något
uppriktigt och ärligt bevis för en så onaturlig och brutal fordran
som den stufverifirmorna framförde i denna skrifvelse. Alla
gjorde sig den frågan: tro verkligen stufvarna själfva, att det
finns den minsta möjlighet för arbetarna att i dessa dyra
tider underkasta sig en så enorm nedsättning i sina förut
knappa inkomster? Det kunde hamnarbetarna icke under
några omständigheter underkasta sig; hellre gå i öppen strid
mot stufverifirmorna än att lämna dem ett öre tillbaka af
hvad arbetarna en gång med stor möda tillkämpat sig.
Föreningen beslöt tillställa stufvarne en skrifvelse, hvari
protesterades dels mot att prislistan blifvit uppsagd och dels
mot de i skrifvelsen anförda motiven, hvilka af föreningen
ansågos vara endast svepskäl, afsedda att dölja de verkliga
orsakerna till deras handlingssätt. Det stora flertalet af
hamnarbetarfackföreningens medlemmar lefde dock i den tron
att arbetsgifvarne mera som hot än på fullt allvar framställde
denna fordran. Ingen ville ha strid, utan alla voro
besjälade af den önskan att föreningen skulle lyckas få en
uppgörelse till stånd utan att behöfva tillgripa några
kraftåtgärder, hvilka borde undvikas i det längsta.
Det stora flertalet af hamnarbetarna kände heller icke från
början det ringaste till stufverifirmornas och de med dem
förbundnes nämnda plan att göra slut på fackföreningen, och
arbetsgifvarne sökte också, så länge underhandlingarna med
fackföreningen pågingo, dölja dessa sina motiv, men några
visste åter redan vid krigsförklaringens ankomst om arbets-
— 415 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
