Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nytt sammanträde mellan arbetarnas kommitté och
arbets gif varna medförde intet resultat, och »de diplomatiska
underhandlingarna» syntes nu af brutna och krigstillståndet
färdigt, men kommittén ansåg, att alla utvägar till en
fred-lig uppgörelse ännu icke försökts, hvarför den hemställde till
arbetsgifvarna, om de ej hade något annat förslag än den
fordrade lönenedsättningen att göra, som möjligen kunde
diskuteras. Kommittén framhöll därvid, att den hade sig
bekant, att arbetsgifvarna tänkt anställa nytt folk med
månadslön, hvarpå den frågade, om ej ett dylikt förslag kunde
erbjudas de gamla arbetarna.
Detta senare yrkande af kommittén föranledde
stufverifir-morna att erbjuda 350 arbetare fast anställning på kontrakt
mot en månadslön af 100 kronor samt 65 öre i timmen för
natt- och söndagsarbete.
Detta förslag behandlades af arbetarna dagen efter dess
afgifvande. Härvid framhölls som skäl emot detsamma att
stufvarna erbjudit endast 350 medlemmar fast anställning,
och fackföreningen hade 476 betalande medlemmar. De som
ej antogos som fasta skulle visserligen få arbete, då därtill
fanns god tillgång, men endast mot 40 öre i timmen, och då
arbetarna ansågo, att arbetsgifvarnas förslag främst åsyftade
att spränga föreningen, förklarade de, att detsamma ej kunde
antagas sådant det förelåg. De pointerade i sin svarsskrif-
velse, att de ej kunde känna sig tilltalade af ett system med
fast aflönade månadsplatser för en del af arbetarna vid
Stockholms hamnar, medan utanför denna kår skulle finnas
ytterligare en grupp af hamnarbetare, som finge tillfälligt arbete,
då ej de fast anställde räckte till att utföra
förhandenva-rande arbeten. Visserligen, hette det i fortsättningen, funnes
redan en dylik kategori af tillfällighetsarbetare, som kunde
få en inkomst i det närmaste jämnställd med den ordinarie
hamnarbetarfackföreningens medlemmar, men under ett
system med fasta, månadsaflönade arbetare skulle ju denna
kategoris möjlighet till förtjänst i ännu högre grad försvåras, då
stufverifirmorna naturligtvis skulle i första hand använda sina
egna fasta arbetare. Följden blefve gifvetvis den, att de lösa
tillfällighetsarbetarna tvingades att pressa upp
timpennings-priset för att härigenom få tillräcklig inkomst att lefva af.
Stufvarnas förslag hade naturligtvis framkommit med stöd
af det s. k. »fasta laget», och framhöll därför fackföreningen
den stora skillnad, som förelåg mellan detta och föreningen.
För det »fasta laget» förelåg å ena sidan en nästan bestämd
efterfrågan å arbetskraft för reguliära passagerarebåtar, som
gjort det möjligt att inrätta en stabil arbetsstyrka med några
tillfälliga, utarmade och nödställda tillfällighetsarbetare som
reservtrupp; å andra sidan vore det omöjligt att tillämpa samma
system på det högst osäkra loss- och lastningarbetet i fraktfart.
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
