Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetet vid hamnen fortgick emellertid i lugn och ro de
sista dagarna af mars ända till dess tiden för gällande
kontrakt var ute, på kvällen månadens sista dag, då
hamn-ärbetarefackföreningens medlemmar blefvo tillsagda af
respektive förmän, att de ej behöfde återkomma dagen därpå, ty
stufvarne skulle då börja med sitt nya kontraktbundna folk.
Från stufvarnes håll uppgafs samma dag, att de hade 250
nya arbetare, som underskrifvit kontrakt, och att hundratals
dessutom hade anmält sig som strejkbrytare.
Emellertid infunno sig hamnarbetarefackföreningens
medlemmar vid sina gamla arbetsplatser kl. 5 på morgonen den
1 april för att betrakta dem, som eröfrat deras knappa
brödstycke, och då de räknade de nya männen, kunde ingen
upptäcka en enda utöfver det jämna hundratalet. Under skydd
af samhällets polis hade strejbrytarne fått samla sig i
närheten af tullpackhuset i två gränder, där stufverifirmorna
förhyrt ett par större magasinslokaler, som skulle användas
till samlingsplats för de nya hamnarbetarne. Från dessa
gränder uttåga dessa, när sexslaget förklingat, och marschera
med förmän i teten och poliser i flankerna ut till de
väntande bogserbåtarne, som skulle transportera dem till
respektive fartyg ute på strömmen och andra lastningsplatser. De
gamla arbetarne bilda häck utefter den väg, där strejkbrytarne
gå, och stå stumma och betrakta de nya arbetslagen.
— 431
»De flesta af denna förrädarehop», skrifver Edqvist på sitt
af omständigheterna förbittrade språk, »tillhöra de urspårade
individer, som finnas litet hvarstädes inom Stockholms hank
och stör; de äro kända poliskunder. Många ha tillhört och
tillhöra ännu den kategori af människor, som blifvit absolut
liknöjda för allting; aldrig ha de förut velat arbeta utan i
hela sitt lif dragit sig fram med bettleri och småsnatteri.
Med denna hop af smuts och elände skulle Stockholms
stuf-vare och skeppsmäklare m. fl. slå i spillror Stockholms
hamn-arbetar efackförening. Bland detta slödder fanns dock ännu
en kategori, nämligen de som icke visste hvad de gjorde.
De voro från landsorten och hade lockats af de granna
annonserna med ty åtföljande löfte om 100 kronor i månaden —
ovanligt stor lön i dessa människors ögon, som ej förstodo
eller reflekterade öfver, att denna lön dock icke förde till
någon hjälplig års-iörtjänst. Vi sågo en och annan af dessa,
som voro inblandade i hopen af gamla kända urspårade.
Dessa oförståndiga och vilseledda skämdes, de började förstå,
att de gjorde något som var orätt, de fingo en förnimmelse
af klassbrödraskap, solidaritetskänslan mot de gamla arbetarne
väcktes hos dem, de ville bort från de andra men höllos
kvar i ledet af de öfriga, som voro utan blygsel- och
skamkänsla. Några af dessa landsortsarbetare voro dock, trots
kamraternas hot, så själfständiga att de omedelbart gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
