Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå i hjälplius för att då förtjäna några kronor extra,
lämnande barnen att sköta sig själfva.
Ktt annat praktiseradt system att fylla bristerna är
intagande af logerare, ett system, hvars betydelse för barnens
uppfostran ej blir den bästa, ty det är ju klart, att i dessa
hem, där nöden ständigt grinar tillmötes, de inneboende ej
bli de bästa tänkbara i fråga om sedlighet och uppförande.
Summan af detta är ovedersägligen, att hamnarbetarnes
ställning icke ens under nuvarande förhållanden kan anses
tillfredsställande.
Hvad betyder då icke förslaget till en lönenedsättning?
De som följt med hamn arbetarekårens utveckling under de
senaste fem sex åren, kunna ej annat än uttala bifall till det
stora kulturarbete, som där verkligen utförts.
Äfven de, som hata fackföreningsrörelsen, tvingas dock att
erkänna värdet af organisationens förädlande inflytande på
hamnarbetarekårens karaktär.
Före organisationens tillkomst var den störst och
efter-dömligast, som kunde supa och skrodera mest, nu gifves
exemplet af de mest skötsamma och förståndiga. Hvad som
fordom var stort, betraktas nu som svaghet. Det är allt
detta kulturella upplyftningsarbete, som hotas genom den
fordrade lönereduceringen, ty skulle den lyckas, blefve
följden den, att de bästa individerna skulle lämna detta arbete
och söka sig annan anställning. Hemmens ekonomiska
ställning skulle försämras och med den äfven arbetarnas karaktär.
Lönenedsättningen betyder en återgång i kulturellt
hänseende och en premiering af last och uselhet, hvarför det ej
bör förvåna någon, att arbetarna äro beslutna att ej acceptera
försämrade villkor.»
Denna artikel blef naturligtvis i sin mån en orsak till att
af den stora allmänheten fler och fler ställde sig på de
kämpande arbetarnas sida, och redan från stridens första början
hade hamnarbetarna glädjen att få rikliga, frivilliga bidrag
äfven från håll, som stodo utom de organiserade arbetarna i
andra fack. T. o. m. från flera olika arbetsgifvare mottogo
de afsevärda pekuniära bidrag.
De organiserade hamnarbetarna visade heller ännu inga
tecken till misströstan, ehuru konflikten pågått några dagar.
Visserligen syntes stufvarna icke vilja ge efter, de skydde
inga kostnader för att rädda sin ära i striden, men det blef
snart allt svårare och svårare för dem att få arbetsvilliga.
Af den första uppsättningen hade de flesta redan tröttnat, och
på en del båtar, där besättningen vägrade träda emellan, låg
arbetet alldeles nere.
Helt säkert hade fackföreningens uppträdande emot de
arbetsvilliga sin del i att så många nedlade arbetet. De
utestängda voro outtröttliga i att bereda sig tillfälle till samtal
440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
