Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de arbetande under måltidsraster och efter slutadt
arbete, utdelade cirkulär till dem o. s. v. Flera af
fackföreningsmedlemmarna kommo också på grund häraf i kontakt
med den s. k. Åkarpslagen. — Ännu verkningsfullare torde
offentliggörandet af de arbetandes namn i Socialdemokraten
och andra arbetarepartiets tidningar samt å särskilda listor
ha varit. Ambitionen och känslan af behofvet utaf andra
människors aktning är en kraftigt verkande faktor i tillvaron.
Hamnarbetarefackföreningen beslöt att uppdela kåren i
afdel-ningar, med hvar sin afdelningschef, hvilka hade till uppgift
att hålla vakt vid alla hamnar och lastageplatser och se till
dels att inga medlemmar förgingo sig mot de arbetsvilliga
dels också att uppsamla namn och adresser på strejkbrytarne,
och dessa afdelningar gjorde sin plikt till det yttersta.
Så snart emellertid tjugu å trettio arbetsvilliga slutade,
kom det strax lika många nya i stället, som af stufvarnas
utskickade värfvades ute på den »mörka landsbygden», där
man icke hunnit bli upplyst om striden och dess innebörd.
Och snart hittade arbetsgifvarna på ett sätt, som skulle skydda
deras värfvade folk från all besmitteise af de klassmedvetne,
deras gamla arbetare. Striden hade icke pågått i två veckor,
då den beryktade »Lump-Lena» uppträdde på
krigsskådeplatsen. Det var en utdömd ångare, som hetat Lennart
Tor-stensson, medan den i öfver ett halft sekel plöjt den salta
vågen, men som nu aldrig mer torde kunna återförvärfva
detta hedervärda namn, sedan den under »den stora
hamn-arbetarelockouten» fått tjänstgöra som hotell för de
strejkbrytande och därför döpts om af dessas vedersakare och under
det nya namnet blifvit mer bekant än någonsin förut.
Nu lyckades det stufvarna bättre att dag för dag öka sitt
antal af arbetare, och i något flera fall än förut lyckades det
äfven att behålla dem. Det syntes ju nu vara alldeles
omöjligt för fackföreningsmedlemmarna att få tala med de nya
arbetarna. Dessa voro ända från sin ankomst till
hufvud-staden, då stufveribolagets bogserbåtar foro deras respektive
ångare till mötes ute i skärgården för att transportera de
nyförvärfvade direkt till Lump-Lena, som låg förankrad ute
på strömmen, fullkomligt isolerade från den öfriga världen.
Omsättningen på Lump-Lena var likafullt mycket stor, ty
ångaren hade inredts för sitt ändamål som logementsfartyg
på ett så priminvt sätt, att mera ordentliga arbetare
omöjligen kunde trifvas någon längre tid bland all den smuts och
oordning, som här blef rådande. Det var en oafbruten
omväxlande ström under hela sommaren, som gjorde kortare
eller längre försök att slå ned sina bopålar på Lump-Lena.
I längden måste emellertid strejkbrytarearken bli en ganska
kostsam historia för stufverifirmorna, hvarför de måste höja
de ursprungliga priserna — för logi 25 öre pr natt och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
