- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
453

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enighetens styrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arbetarna voro fortfarande lika eniga, de förstodo tillfullo
betydelsen af ordet »solidaritet», enighetens styrka.

I Stockholm befintliga förbunds- och fackföreningsstyrelser
sammankallades vid samma tid att öfverlägga i saken. Mötet
antog efter en liflig debatt ett uttalande, som gick ut på att
det ej kunde finna en förnyad sympatistrejk tillrådlig, hvarför
mötet i stället förordade en lång uthållighetskamp för
bevarandet af hamnarbetarnas föreningsrätt, och skulle Stockholms
organiserade arbetare bidraga med det kraftigaste pekuniära
understöd. Vidare uppmanades hamnarbetarna att med all
kraft drifva fram sin egen kooperativa verksamhet, så att de
öfverflödiga s. k. mellanhänderna kommo bort. Man hade
alltså gillat den af transportarbetarna förut beslutade
taktikförändringen att öfvergå från anfall till segt försvar och att
endast genom intensivare konkurrens gå angreppsvis tillväga.

Hamn arbetarelockouten kom nu i ett nytt skede.

* *

*



»Sedan nu demonstrationernas och sympatistrejkernas tid
var förbi», — den Edqvistska redogörelsen citeras här
ordagrant — »blef det så märkligt tyst både bland de stridande
hamnarbetarna och den stora allmänheten. Först var den
pågående konflikten vid hamnen det allmänna samtalsämnet

— 453

för dagen, men tidningarnas spaltlånga sensationshistorier och
oftast färglagda redogörelser för konfliktens gång, dess
orsaker och innebörd blefvo allt mera sällsynta, de hade inga
nyheter af större vikt att berätta, hvarför intresset började
slappa af. Konflikten var nu ej längre så populär; ibland
hände ju, att tidningarna kunde berätta om någon ny
häktning af de utkastade, som på något vis kommit i gruff med
någon alltför närgången och fräck Lump-Lena-hjälte, men
eljest förekom intet sensationellt.

Tiden blef långsam och tråkig, allt var gammalt. Litet
hvar af oss; som ej lyckats i likhet med många af våra
kamrater få arbete inom andra fack, började längta efter slutet
på detta tråkiga sysslolöshetstillstånd. Alla ville arbeta och
ärligt förtjäna sitt bröd, men vi fingo icke, om vi ej ville
underkasta oss skamliga villkor. Detta ville dock ingen göra,
vi voro ju hederliga svenska medborgare, vi kunde icke kyssa
våldsmännens fot, vi fordrade vår rätt, vi tiggde icke om något,
vi ville arbeta, dock på fullt hederliga villkor, men vi fingo
icke. Så tänkte vi i vårt stilla sinne, och så gick dag
för dag.

Stufvarna läto ej heller höra af sig, hvarken i pressen eller
annorstädes. Några få fartyg funnos inne, och på dessa gick
arbetet med lossningen makligt; strejkbrytarna hade aldrig
brådtom, huru än påfösarna lirkade med dem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free