- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
471

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sågverksarbetaren berättar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Försågaren har vanligen mer betaldt förstås. Som
hjälp-sågare hade jag under senare år därhemma en krona om
dagen. Men sågade vi några stockar på öfvertid, när det
var brådtom, så fingo vi betaldt särskildt för det arbetet. Vi
arbetade i åttalimmars skift, och jag fick gå i selen kl. tolf
på natten, åtta på f. m. och fyra på e. m. med åtta timmars
mellanrum hvarje gång. Aflöningen fingo vi ut hvar
lördagskväll. Det blef inte många kronor i veckan, men kronan
var värd minst dubbelt så mycket då som nu, åtminstone
därute på landsbygden. Husrum bestod bruket åt sina
arbetare. Jag bodde förstås fortfarande hemma hos far och
mor och åt deras bröd emot att de fingo ta min förtjänst.

Sedan jag »gått fram», stannade jag än ett år hemma, och
när jag då hade arbetat som hjälpsågare i fem år, erbjöd
man mig försågareplats, men då var jag i äfventyrsåldern
och ville ut och se mig omkring en smula. Jag for då upp
för att söka plats vid sågverken i Ångermanland, där jag
visste, att man hade bättre betalt än hemma i Värmland.

Jag erhöll snart en anställning, som jag var mycket nöjd
med till en början. Jag fick, så ung jag var, en och
sjuttiofem om dagen för tolf timmars skift. Då var jag ju
betydligt friare än därhemma och hade halfva dygnet för egen
del. Och inte hade jag heller någon särskildt ansvarsfull
plats utan stod och »tummade in timmer», som det heter.

— 471

Men jag trifdes inte länge. Jag fick hemlängtan. Den blef
snart allt värre och värre. När jag så fick veta, att far var
sjuk, så måste jag ge mig iväg hem igen. Då hade jag
varit i Ångermanland i knappt ett år. Jag hann dock inte
hem, innan far låg i grafven.

Så tog jag då den förr en gång erbjudna platsen som
för-sågare och stannade sedan hemma i tre år, men då jag nu
icke häller som försågare fick mer än en krona om dagen,
så flyttade jag återigen upp till Norrland till ett annat
sågverk, och där stannade jag i flera år. Där fick jag också
min hustru. Hon var dotter till en maskinist vid bruket.
Jag var tjugofem år, när bröllopet stod.

Vid detta bruk kunde jag nu med ett hårdt arbete vid
kantbänken förtjäna tjugo till tjugofem kronor i veckan.
Det var att stå i dygnet rundt, om det gällde, och tiden för
sömn blef alltid knappt tillmätt. Någon fritid var det aldrig
tal om att få.

Likadant blef det sedan vid ett sågverk litet längre söderut,
dit jag flyttade vid omkring trettio års ålder. Där fick jag
tolf hundra kronor i fast årslön, men arbetstiden för dygnet
var så lång som det var möjligt att hålla sig vaken. Och
där lefde jag fram mitt lif mellan trettio och fyrtio år i
ständigt släp och slit.

Sedan kom jag än ett stycke söderut till det bolag, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free