- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
480

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sågverksarbetaren berättar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade sina femton kronor på disken. Så blef händelsevis
bodbetjänten utkallad och ersattes för en stund af en af
kontorsherrarna.

— Är det våra pängar det här? sade denne och visade på
de femton kronorna på disken.

— Ja, det är det, svarade gumman och så gick hon sin
väg med sitt mjöl och hvad annat hon köpt.

Så blef nu händelsen den, att min hustrus varor blefvo
okrediterade i boden den gången. Och när andra
aflönings-dagen kom, då jag åter skulle ha ut min lilla slant för
kran-sågningen, så skulle aflöningen hållas inne, ty vi voro
skyldiga femton kronor i boden.

Jag gick förstås hem till gumman med det beskedet. Hon
blef eld och lågor och rusade genast i väg till kontoret för
att få missförståndet rättadt. Hon lyckades också efter några
om och men och först sedan hon kunnat åberopa en annan
gumma, som samtidigt varit inne i boden, som vittne.

Ja, jag skulle inte ha dragit fram den där gamla historien,
om den inte vore ett nytt bevis på hur litet arbetsgifvarne,
och särskildt den ene, bekymrade sig om oss arbetare. Man
förstod ju mycket väl, att vi måste ha det svårt efter den
olycka, som drabbat mig, men på någon skyldighet att
ersätta mig med en liten skärf tänkte man inte alls. Då man

underhandlade om de femton kronorna, sade den
omedgör-ligaste af de båda direktörerna:

— Då ni blir skyldiga här i boden, när mannen arbetar,,
hur är det då möjligt, att ni kunna slippa att sätta er i
skuld, när han ligger sjuk och ingenting kan förtjäna!

Tiden gick, och så småningom lärde jag mig använda den
stump, som jag hade kvar af högra handen, så att jag snart
inte så mycket märkte min förlust, och i vänstra handen
blef jag så skicklig, att den kunde uträtta det arbete, som
höger hand gjort förut och litet till. Jag har alltid -varit
intresserad af byggnadsarbete, och sedan jag fått litet mera
fritider på äldre dagar, har jag sysslat litet med båtbygge
och dessutom snickrat ihop små hus för eget behof. Vi
bodde i en egen liten stuga, som var bolagets, men uthus
var det skralt med, hvarför jag gillrade upp ett litet hus,
som tjänade mig till vedbod och snickare verkstad. En liten
trädgårdstäppa odlade jag också upp kring stugan, så att vi
fingo en nödtorftig köksträdgård, och litet blommor att fröjda
oss med satte jag utanför fönsterna. Men när det där var
färdigt, blef jag en vacker vår af bolaget förflyttad till ett
annat af deras sågverk några mil därifrån. Jag trodde först,
att förflyttningen var tillfällig, men snart befallde bolaget, att
familjen skulle flytta med. Familjen lydde, och vi fingo en
ny bostad på det nya stället, och där fingo vi hyra oss de

— 480 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free