Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sågverksarbetaren berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan jag kom hit. Det var en arbetarevän det. Ja, han
lefver än, gamle baron, och när jag ser honom någon gång,
så känner han alltid igen mig och hälsar på mig som på
en jämlike.
De, som ha fått rikedom att förvalta och ansvara för, de
ha nog sina bekymmer de också; i sådana brytningstider,
som vi nu lefva i, ha de inte alltid glada dagar. Jag trodde
kanske, när jag var ung, att allt var bra, bara man var rik,
men det tror jag inte nu längre. Nu afundas jag inte de
rike och allra minst dem, som bara lefva för sina pengar
och arbeta dag ut och dag in bara på att tjäna mera och
mera pängar. Dessa tror jag egentligen äro olyckligast af alla
människor, om de också inte veta af det själfva. Men
afundas jag någon, så är det den som är ung nu för tiden.
Jag skulle vilja sitta på skolbänken nu, ty nu vet jag, att
man får lära sig någonting, som man har nytta af och att
det nu finns så många möjligheter för äfven den unge
arbetaren att skaffa sig upplysning och bildning. Jag har
gjort så godt jag har kunnat att ta igen det förlorade nu
på gamla dagar. Förut var det aldrig någon tid till läsning,
det var bara att slafva och arbeta. Men nu kan jag få
någon stund öfver då och då. Och så mycket har jag
åtminstone hunnit lära mig, att jag inser, att det ges annat
arbete än kroppsarbete. Jag förstår, att tankearbetet kan vara
lika strängt och lika uppslitande och att man inte komme
någon vart utan dem, som arbeta med hjärnan. Jag ser
ju bara på våra enkla maskiner hur de ha utvecklats, sedan
jag började i mitt yrke och huru maskinerna allt mer och
mer underlätta kroppsarbetarens möda.
De få lof att gå hand i hand, själsarbetare och
kroppsarbetare. Där endast själsarbetaren äras, som det syntes mig
vara förhållandet i min ungdom, där bli kroppsarbetets villkor
tunga och tryckande, där arbeta dess idkare icke med fröjd
utan under suckan, och på så sätt kunna de inte bli några
dugliga samhällsmedlemmar. Nu har det ju slagit om en
smula, men ibland är det inte utan, att jag tycker, att somliga
gå för långt åt andra hållet, och jag brukar varna mina
söner, då de bli för själfsvåldiga och hålla på kroppsarbetarna
och deras rätt, som om detta betydde allt. Innan det ännu
är full fred sluten mellan alla arbetare, kroppens eller
själens, så att det endast är den lata odågan, som föraktas, så
få vi bida tiden och inte gå till öfverdrift åt något håll.
Jag har ju läst litet i historien jag också, och det har
minsann inte sett trefligt ut under sådana perioder, då den råa
styrkan eller okunnigheten och halfbildningen haft
herraväldet. Hvar ärlig sträfvan bör få komma till sin rätt, det
är min tro. Och för att alla kroppsarbetare skola förstå det,,
måste de höjas i vetande och insikter. De måste lära sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
