- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
527

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skördemånaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, säger torpar-Anders, det där är en fotografi. Men
taflan, som den tagits efter, är nog en gammal bra sak. Jag
har fått den här fotografien af min far, som fick den af
grefven på Esplunda, när han tjänte där. Den gamla taflan
hänger inne på grefvens gårdskontor.

Vid närmare granskning af fotografin finner man, att
originalet torde vara en pennteckning i kopparsticksmanér.
Taflan föreställer en kraftig bonde, som står och stöder sig
mot sin spade. I bakgrunden har han sin stuga. Den är å
ena sidan omgifven af lummiga träd, å den andra synes en
flik af gårdens öppna ägor. Bonden är klädd i knäbyxor
och skor med spännen; dräkten anger taflans tillkomst till
den stora ofredens dagar.

Under taflan läsas följande rim, prydligt textade inom
en ram af fantastiskt snirklade ornamenter:

33cnbeltycfan.

@n åtta=fo§ SBunbe, fom Ijaftoer ett Ijäåt,

©nbfrnftig od) ärlig, gob granne betnctét,

©tn ®nb od? $nng trogen, meb Ijfcar man3 atteåt,

2öet intet af 8än§ntan, ej eller nån re§t,

SBor långt i ffogen, I?ar fällan nån gäft,

2lr frt ifrån ^errgåln, frtg, ^nnger udj £äft,

2öäl Brufar fin åfer, äng, fpabe od) läåt,
görnögb meb fit toaintar, fitn^^or cd) tuäft,

6äm§ luäl meb fin §uftrn, ben l)an fig I)ar fä§t,

SBär mn§org för fina, för Själen bocf mä3t,

%x litet låghalter, gob toän meb fin tyxätt,

Samt glab i fit ar6et, ben mår albraBäät.

Det där är ju en lif sfilosof i, som kan låta höra sig, äfven
om det är bra lite kvar i den af det forna, mångbesjungna
vikingalynnet. Hatet till allt hvad krig och militärväsende
heter, hvilket af gammalt varit djupt rotadt hos den
gemene svensken, hur stolt han än fyllt sin mission som
krigare, när det gällt, det hatet framlyser i stället bjärt.
Bonden vill ha fred och förstår sig inte på storpolitik; han vill
lefva och låta lefva. Rimsmidaren går t. o. m. så långt, att
han ger fog för det gamla talet om »bondeegennytta». »Det
må gå med statens affärer, hur det vill, bara jag slipper
vara med, så är det bra». Alltså finner rimmaren det vara
fördelaktigast för bonden att t. o. m. vara en smula låghalt
än fullt frisk och färdig. Lytet behöfver ju inte vara så
stort, att det egentligen generar, det är nog, bara det räcker
till att rädda bonden från den förhatliga krigstjänsten.

— Jag har mera sådant där, säger Torpar-Anders och tager
fram ett gulnadt tidningsurklipp. Det handlar om bonden
det också och beskrifver riktigt noga, hur han hade det förr
i världen.

Det aktstycket befanns vara författadt af den mångfrestande
Helsingeprosten Olof Broman, som dog 1750. Bland myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free