- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
597

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjömanslif.

amle vän!

Du bad mig för längesedan, att jag skulle teckna ned
några erinringar från mitt sjömanslif. Som du vet, äro sjömän i
allmänhet icke bekajade med skrifklåda, och det dröjde länge,
innan jag kunde komma mig för, men eftersom jag lofvade dig
att uppfylla din begäran, så har du mig nu ändtligen här.

Ja, långa preludier ligga häller inte för en sjömans röst.
Jag kastar mig nu rätt på hufvudet i minnenas haf och
börjar med min första dag på sjön.

Hur det är, så minns jag den bättre än alla följande
dagar, ehuru det just inte var något märkvärdigt, som skedde
den dagen.

* *

*



Det var i Helsingborg. Min grönmålade kista med de
rödbruna kanterna och vackert lagda, i gult och blått
målade stroppar hade just langats in genom skansdörren på
Alice. Själf kom jag hack i häl och bar på säcken,
innehållande en madrass, stoppad med tång, ett par filtar, och
en puta, som skåningarna kallade min lilla rara, af mor
med-lagda fjäderkudde. Lakan begagnas inte på sjön, möjligen
någon gång ett örngott.

— 597

— Tag af dig jackan och kom och drag slipsten!

Det var den första befallningen ombord, som gällde mig.
Den kom från konstapeln —- andre styrman skulle han väl
ha kallats, om fartyget varit större och om han haft
styrmans-examen.

- Det var en man med en äkta sjöbusstyp, helskäggig och
väderbiten. I det brungarfvade ansiktet lyste emellertid ett
par ljusblå, vänliga ögon. Hans blick gjorde intryck af att
han aldrig kunde se på föremål, med mindre än att de lågo
på miltals afstånd.

Jag hade blifvit förmanad af en gammal morbror att aldrig
i onödan tala till mitt befäl, och jag drog slipstenen en lång
stund stum som en fisk. Lika tyst var båtsmannen. Han
ägnade hela sitt intresse åt skraporna, som han skulle hvässa
åt sjömännen, hvilka arbetade uppe i riggen.

Det blef mig emellertid enformigt i längden, och jag
började utfundera något lämpligt sätt att öppna ett samtal. Hälst
ville jag fråga om hur lifvet skulle gestalta sig för mig själf. Jag
var naturligtvis mycket nyfiken på att få veta, hvad jag
egentligen skulle komma att få göra. Jag hade nog vid
besök i Stockholm sett folk arbeta ombord å större fartyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free