Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjömanslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hvacl verkligt sjömanslif ville säga, hade jag dock foga
aning om.
Ett tu tre tog jag mod till mig och framkastade en fråga.
Men jag fick bara en grymtning till svar. Hur kunde väl
ett befäl, äfven om det var bara en konstapel, ge sig i
samspråk med en jungman, en lägsta gradens sjöman!
Den ene efter den andre af mitt blifvande sällskap ombord
kom ned från väders med en eller flera skrapor i bältet,
som ånyo behöfde hvässas. De hade blifvit slöa mot den
hårda fernissan och hade också fått försvarliga hugg, då de
kommit i för nära beröring med beslagen på rårna eller med
skoten, som voro af kätting. Jag bet ihop tänderna och
fortfor att dra min slipsten.
* *
*
Men nu ljöd åtta glas, och manskapet började strömma in
i skansen.
Det var kaffedags. En af de yngsta ombord kom
inbärande med en väldig kaffekittel. En stor plåtkorg,
innehållande knallar, sattes på bordet. Hvar och en tog fram
sitt smör- och sockerförråd samt sin »back», som nu
fylldes till brädden med kaffe. Den svarta dryckens lukt angaf,
att cikoria var en väsentlig beståndsdel i densamma, och
grädde var det inte tal om.
jag hade ännu aldrig i mitt lif druckit svart kaffe, men
jag hade ej fått något till lifs sedan vid tiotiden på
morgonen, och sedan jag af en af manskapet fått låna litet smör
och socker att återbetala, när jag hunnit få ut min egen
ranson, åt jag med den friskaste aptit.
Vid ett glas »törnade» vi åter ut på däck, och
slipstens-dragningen fortsattes. Nu blef jag dock då och då
afbru-ten med befallningar rörande halandet eller släckandet af en
eller annan ända. Den del af besättningen, som ej var
upptagen med skrapningen af master, stänger eller rår, höll på
att bända under segel eller måla riggen, och alla behöfde de
då och då hjälp från däck.
Den jungman, som förut passat ändarna, hade fått gå med
i båten för att ro »gubben» i land.
Tiden till fyra glas gick därför med fart, och då fick jag
tillsägelse att sopa däcket.
Alice hade trälast, och det var därför inte så mycket att
sopa, men äfven de små segelgarnsändar, som lågo litet
här och hvar på däck skulle noggrant hopsopas och hyfvas
öfver bord.
Så nattades akterdäck, och då det var gjordt, hördes
styrmannens »skär ut!»
Egentligen skulle flera af manskapet ha gått i land, men
kaptenen hade ej kommit tillbaka, och alla fingo nu stanna
598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0606.html
