Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjömanslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var på sensommaren, och innan vårt samtal var slut,
hade det blifvit skumt.
Matrosen hade också för länge sedan rullat ihop sin matta
och ägnat sig uteslutande åt sin snugga och sina minnen
från sitt tjuguåriga sjömanslif. r
Omsider kom båtsmannen föröfver med ankarlanternan och
meddelade mig, att min vakt skulle bli mellan klockan tio
och tolf. Och vid dess slut skulle jag purra Ville.
Snart blef jag ensam och hade godt tillfälle att tänka
öfver hvad jag hört, ty att nu gå och lägga sig att sofva en
kort stund, var ej skäl i. Hur obetydliga mina intryck af
min första dag på sjön än voro, ha de därför etsat sig in i
mitt minne som annars få af mina många vida mera
underbara äfven tyr på sjön.
Då min vakt var öfver, somnade jag emellertid omedelbart
som en stock och sof, tills kocken klockan half sex följande
morgon väckte oss med ett dundrande:
— Reis, reis, boys! Tre glas!
* *
*
Vi lsgo kvar på Helsingborgs redd i fyra dagar, och jag
började redan känna mig litet hemmastadd.
Jag hade dels ur böcker, dels vid besök ombord i
hamnarna, lärt mig namnen på snart sagdt allt som förekommer
- 607
på ett fartyg, och jag begagnade nu tillfället att göra mig
riktigt bekant med allt.
Så grundliga kunde dock inte mina kunskaper bli genom
ett dylikt teoretiskt inpluggande, det fordras träning och
praktik, innan man blir ordentligt hemmastadd, och ännu
så länge fick jag vara glad, om jag vid dagsljus och efter
en stunds fundering kunde hitta den rätta af de hundratals
ändar, som det gällde att finna för tillfället.
Mina intresserade studier åsågos med en viss förvåning af
såväl sjöfolket som befälet, och en af de förra, en norrman,
anförtrodde kamraterna i smyg, att jag nog ej var någon
»almindelig gut».
Kom så ändtligen dagen, då vi skulle gå till segel. Det
var bestämdt att vi skulle lätta ankar efter soluppgången,
men vinden mojnade, och vi fingo ligga stilla till
middagstiden. När solen stod som högst på himlen, började lätta
kårar åter krusa vattnet, och ankarkättingen hyfvades in,
tills den »stod upp och ned».
Så började segelsättningen. Då märsseglen och förstäng
voro satta, hyfvades ankaret in, och för sakta fart började
Alice glida ut ur sundet. De öfriga seglen sattes nu ett
efter annat, men vinden började tyvärr snart taga slut. Efter
en lialftimme kommo dock på nytt några kårar, men från
nordväst, och som vi kommit helt nära skånska kusten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:54:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbson/0615.html
