- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
608

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinden var alltför skral att manövrera i, kom befallning att
låta ankaret gå.

Om det varit ett ganska styft arbete med att hyfva in
ankaret, blef det nu ett än värre jobb. Den tunga
ankar-kättingen skulle göras i ordning för att kunna fritt löpa
öfver spelet, och då hvarje länk är af betydande storlek och
tyngd kräfdes det flera man att ombestyra öfverhalandet och
dessa fingo arbeta, så att svetten rann i strömmar.

Samtidigt gigades och gårdades eller nedhalades de nyss
satta segeln. Det arbetades med frenetisk ifver, men det
dröjde i alla fall nära en halftimme, innan fartyget åter var
förankradt och seglen beslagna.

Fram emot klockan fem blef det nästan blek stilla, men
strax därefter kommo lätta kårar från väster. Vinden
friskade allt mer, och snart hördes ånyo kommandot: lätta
ankar!

Denna gången gick det bättre, och fartyget sköt snart
ganska god fart. Det ena seglet sattes nu efter det andra.
Det sjöngs och halades minst en halftimmes tid, och sedan
började uppklarandet af de snart sagdt otaliga ändarna.

Då vinden syntes vilja gå öfver på nord och vi voro tätt
under svenska kusten, måste vi skjuta upp en stor del af
ändarna på däck för att vara redo till vändning.

Vi höllo just på att skaffa, då kommandot »klart att vända!»

hördes. Nu blef det åter ett springande. Halsen på focken
gjordes klar till affirning, likaså skoten till förseglen, och
ett par man skickades akterut för att hala in mesanen.

Så kom ändtligen kommandoordet: »lägg å!»
Försegelskoten kastades loss, likaså fockhalsen, och Alice sköt snabbt
upp i vinden. Denna var emellertid ej vidare stark, och vi
fingo befallning att bräcka med förseglen. Snart gick hon
emellertid öfver stag och seglen på förmasten halades rundt
med en nästan otrolig fart. Jag som stod vid en af
bras-sarna kunde omöjligen följa med i hand öfver handhalandet
och fick förstås några mustiga eder i belöning för mitt
välförhållande.

Sedan äfven stormastens segel halats rundt, blef det ett
springande i riggen. Stagseglen skulle halas öfver. Det var
pojkgöra, och jag fick ett par segel på min andel. Jag gjorde
mitt yttersta för att bli först men fann, att mina betydligt
yngre och svagare kamrater alldeles öfverflyglade mig. Här
som annars behöfs det vana. Det gick dock något så när
för mig, och jag slapp nya förbannelser.

Värre blef det ett par timmar senare. Jag hade kommit
på styrbordsvakt, och då det var dennes tur att taga första
vakten, var jag på däck klockan tolf.

Vinden hade vid tio-tiden friskat i ganska duktigt, men
då vädret i öfrigt var vackert, togs ingen vidare notis därom,

608 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free