- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
613

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i all synnerhet som vinden gått något tillbaka på västlig
och vi därför vändt och nu om möjligt ville sträcka ut ur
Kattegatt på en gång.

Sex glas hade just förklingat, och rorsmannen och
utkiken aflösts, då vi plötsligt fingo befallning att minska
segel. Röjlarna och bramseglen gigades och gårdades i en
hast, jagaren halades ned, likaså de öfre stagseglen. Vädret
blef byigt, och vi fingo befallning att raska på.

I regeln vill man ej purra vakten till kojs, och vi fingo
nu ett styft göra, Jag fick storröjeln på min del, en annan
jungman förröjeln. En af matroserna tog förbramseglet och
två lättmatroser storbramseglet.

Jag hade aldrig förut beslagit ett råsegel, men sade
ingenting, då befallningen kom. Hade jag gjort några
invändningar, hade jag nog fått följa ena lättmatrosen till storbram.

En röj el på ett tusen ton sfartyg ser ej så synnerligen stor
ut, sedd från en kaj eller från däcket, men kommer man upp
på rån och vinden är stark, är den i alla fall krånglig nog
att bemästra.

Det fick jag också erfara. Buken stod som en ballong
och mina försök att dämpa den misslyckades alldeles. Jag»
sprang därför ut på lä-nock. Den i lovart tyckte jag ej såg
så svår ut, och ville därför först ta den i lä.

Seglet piskade mig i ansiktet, så att jag knappt såg nå-

gonting, och lika fort som jag drog det upp på rån, lika fort
slet det sig löst.

Plötsligt hörde jag en röst under mig:

— Hör du, din hälsickes bonde, vet du inte, att du ska
börja med buken! Ge dig in från lä nocke, annars slår
seglet dig öfverbord!

Omedelbart följande uppmaningen, började jag åter med
buken och lyckades verkligen så småningom att få den
något så när hoprullad. Sedan gick det lätt att få nockarna
beslagna.

Men då jag tittade på seglet under mig, fann jag, att
skillnaden på beslagning var oerhörd. Mitt segel såg ut som
en hög af säckar, som trampats ihop, kamraternas åter var
slätt och fint som en väl hoprullad väfpacke. Buken på
mitt segel hängde dessutom på ena sidan. De andras
be-funno sig precis i midten på respektive segel och väl
upprullade på rån, under det min hängde mer under än öfver
densamma.

Jag bad nu ena lättmatrosen, som höll på att fastgöra ett
stagsegel nere i märsen, att följa med mig upp för att
riktigt visa mig, hur saken skulle utföras, men jag fick till svar
ett kort:

— Jag fick lära mig själf, och det får väl du också.

Nedkommen i däck uppsökte jag min vän Stigman och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free