- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
616

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fotbeklädnaden (sjöstöflar begagnas ej annat än i riktigt
ruskväder) gör att man blott långsamt kan röra sig uppe i
riggen, och då det vid tillfällen som detta uteslutande beror på
raskhet och säkra fötter, föredrar mången, huru kallt det än
är, jumpa till väders i bara strumporna.

Om några minuter voro dock alle man på däck, och snart
voro vi i fart med att göra fast märsseglen. Under tiden
höres den ena åskknallen efter den andra, och blixtarnas sken
nästan bländar oss. Men vi äro vana vid vårt arbete och
med en utsjungning rullas seglet upp på rån. En blixt och
ett brak. Hvar och en håller sig krampaktigt fast, alldeles
bländad af det skarpa skenet. Ett par minuter förgå, innan
vi ännu kunna se något i det nattliga mörkret.
Himmelen är öfvertäckt af becksvarta moln, men ändå synas en
hel del stora klara stjärnor. Vi se närmare efter och märka
att »stjärnorna» sitta i grupper och att det ej är några
vanliga sådana, utan s. k. blåeld eller S:t Elmseld. De som ej
sett det förut, kasta skygga blickar uppåt. På alla tre
masttopparna och på nockarna eller de yttersta ändarna af rårna
sitta eldarna, hvilkas blåa sken lyser hemskt i den kolsvarta
natten. Blixten hade synbarligen slagit ned på några
famnars afstånd från skutan och på samma gång åstadkommit
de blå elektriska ljusen. Sådana kunna dock brinna utan
att åskan slår ned i närheten, ty det behöfves blott att luf-

ten är starkt mättad med elektricitet. Det vanliga är dock,
att de åtfölja ett åskslag.

Vi arbeta med fördubblad ifver och äro snart genomvåta
af svett och regn. Det ena seglet fastgöres efter det andra,
och efter omkring en och en half timmes ytterst
ansträngande arbete är skutan blott under »stumparna» eller
stormseglen. Vi få nu tillåtelse att gå in. Så snart vi skiftat,
krypa vi till kojs för att efter ungefär 2x/2 timmes hvila åter
purras ut.

Vinden friskar och friskar, men vrider sig på samma gång,
och att då tänka på någon hvila är omöjligt. Rårna skola
ställas efter vinden, och hala måste vi, oaktadt vi af trötthet
knappast kunde stå på benen. Det dagas emellertid så
småningom, och med längtan emotse vi sex glas (kl. 7), då vi
skola få mat och varmt kaffe. På de allra flesta fartyg får
man kaffe på dagvakten, d. v. s. omkring "kl. 4, men här ges
intet. Så väl det än kunde behöfvas i den kalla och
blåsiga väderleken, så bekymrar sig ej befälet därom.

Vi tycka naturligtvis, att det för kaptenen vore ganska
likgiltigt om vi finge kaffe tre gånger om dagen, ty vi hafva ju
vår fasta ranson ändå. Kaffet borde också räcka mycket väl
att koka en välsmakande dryck af, men det har ofta alltför
mycket tycke af diskvatten.

Ändtligen höras de efterlängtade glasen. En man går att

— 616 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free