Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
purra ut vakten, en annan går att slå glas på storklockan,
och jungman hämtar in maten. Han kommer i dörren men
har blott kaffekitteln i handen, och så snart han ställt den
ifrån sig, slår han sig ned på sin kista.
— Hurry up med maten, Kalle, säger en matros i
befallande ton.
— Med maten? svarar Kalle och hans hufvud sjunker ned
i händerna. Den mat vi få till frukost ha vi fått.
Eder hagla nu öfver vårt gnidiga befäl, under det man
bereder sig på torrskaffning, d. v. s. kaffe och »juteknall».
Kaffet ntan både grädde och socker! Socker få vi
visserligen z/2 kilo hvar fjortonde dag, men efter fem till sex
dagar har man vanligtvis ej en smula däraf i behåll.
»Juteknallen» är ett slags skorpliknande danskt bröd, bakadt
af råg och ärtmjöl, af hvilket senare det erhåller en ytterst
frän smak. Det smakar som vägglöss, brukar sjöfolk säga.
Kl. 8 gå vi åter på däck för att pumpa. Sjön bryter hela
tiden öfver, och då vi vid half 9-tiden törna in, äro vi
genomvåta af såväl färskt som salt vatten. En och annan har
ännu en eller ett par torra skjortor, men alla våra
ytterkläder rinna af vatten. Man »splitsar» nu, d. v. s. lånar
hvarandra torrt så långt det räcker, hvarpå man vrider sina
genomsura kläder så godt man kan och går därefter till kojs.
Efter några timmars hvila höres åter:
— Reis, reis boys, åtta glas (kl. 12), opp och skaffa!
Ändtligen sticker en man ut hufvudet och spörjer om
väderleken.
— Oljekläder och sjöstöflar på! blir svaret.
Under det de halfvåta kläderna ånyo dragas på, kommer
den andra vakten så småningom in för att skaffa. Maten
bringas in: salt kött, en back (plåtbunke) ris och sluring eller
saltsoppa. Nästan som hungriga vargar kastar sig
manskapet öfver köttet, men med ett »däveln knuse mig» kastar
den förste tillbaka sin köttbit i backen. Arbeta som slafvar,
och sedan få litet halfruttet kött till middag, det enda
riktiga målet i dygnet. Nej, hin må ta liela vår öfverhet. Häri
instämma de flesta tyst eller högljudt, tills en kraftig stämma
tystar de andra för ett ögonblick.
— Gamlingens (kaptens) fel tror jag dock inte att det är,
säger han. Ni säga ju, att maten här förr var mycket bättre
än nu. Ni hade också då en annan kock än nu, och jag
tror därför, att största felet ligger hos denne. Det är icke
första gången jag är med om det.
De flesta började också luta åt det antagandet och man
hör nu sådana yttranden som »fördömda kock, han borde
skamslås, den gnidaren, som blott för att komma i gunst
vill svälta oss på detta viset» o. s. v.
Våta och långt ifrån mätta törna vi åter ut för att förrätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
