- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
630

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då jag stod vid rodret, hur jag tyckte om den nya kosten.
Jag svarade: ganska bra, och han frågade nu, om vi hällre
ville hafva det, som det 1111 var, skarpt efter lagen, eller våra
förra ransoner. Mitt svar, att han själf borde kunna gissa
det, framkallade åter litet plattysk rotvälska.

En del af oss hade förut varit »ärtgodtemplare», men
dessa idéer försvunno som smör i solsken, och våra
hungriga magar fördrogo ärterna lika bra som de finaste rätter.
Efter några dar tröttnade dock kocken på den nya ordningen,
och allt gick därefter sin gilla gång.

Kommo så åter ändtligen i land, och nu hoppades vi på
bättre tider. Men maten förblef densamma: ett mål om
dagen, det var allt. Så började vi att arbeta i ballasten och
därmed härdade vi ut i två dagar, men då var också både
tålamod och arbetskrafter slut. Vi gingo nu ånyo »alle man»

— dock blott alla svenskarna — akterut och bådo än en gång
om något till frukost, emedan vi annars ej kunde arbeta så
hård t. Kaptenen svarade, att den som ej var nöjd med
fartyget kunde gå i land, det var alltsammans. Vi tackade och
gingo in i skansen. Snart kom emellertid kapten och bjöd
omväxlande på vackra löften och hotelser. Till sist sade han,
att mig skulle han behålla för att lära mig »tysk ordning».
Så fick jag och en af mina kamrater befallning att följande
dag gå till konsuln, men de andra skulle fortfarande arbeta.

Kl. 6 morgonen därpå, då vi skulle börja arbeta, fick
emellertid blott den tyska besättningen kaffe. Kapten hade
kvällen förut lofvat oss, att vi hvarken kl. 6 på f. m. eller kl. 3
på e. m. skulle få kaffe, och nu fingo vi också se, att han
höll sitt löfte. Att ge halfva besättningen af den gemensamma
ransonen, är väl ändå en ytterst oförsynt kränkning af tysk lag.

Följden blef också, att svenskarna ej »törnade till» vid 4
glas, utan stannade kvar i skansen.

Efter frukosten varskodde jag kapten, att vi voro färdiga
att gå till konsuln.

— Ja, när ni sätta hvar sin man i ert ställe, kan ni gå,
inte förr, blef svaret.

Som tiden var så långt framskriden, att vi nätt och jämt
kunde hinna komma i land till konsuln, beslöt hela den
svenska besättningen att gå i land.

För konsuln berättade vi nu hela förhållandet, och han
lofvade godvilligt . göra allt hvad i hans förmåga stod för
att skaffa oss bättre förhållanden. Vi gingo därpå åter
ombord och började arbetet. En af oss skulle dock ett par
dagar senare för konsuln inberätta möjligen skeende
förändring i förhållandena, men då denne kom till kapten för att
begära tillstånd att gå i land, hotades han med
polisuppvaktning, så vida han ej kunde sätta en man i sitt ställe. Min
kamrat lyckades dock finna en man och gick så i land men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free