- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
631

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medförde vid sin återkomst inga andra underrättelser än att
det ej kunde bli bättre än det var.

Vi mottogo berättelsen med vanligt sjömanslugn och, som
vi för några dagar ej hade något vidare strängt arbete, blef
allt vid det gamla.

Kom så en dag skeppsmätare ombord, och till dem yttrade
vi väl något om maten, och de framburo detta till kapten.

Som vanligt trodde han mig vara skulden, och jag fick
nu en mängd fagra löften om kommande heta dagar. Till
sist skrek han:

— Ni skall få arbeta, så att blodet skall spruta ur eder,
edra skurkar.

Så länge vi ligga i hamn är det ingen fara, men huru vi
skola komma att få det i sjön, det kan litet hvar förstå. Hur
det skall gå att stanna här i 18 eller 19 månader, det vet
Gud allena. Kapten har lofvat att tukta oss, så att vi inte
skola säga ett knast, och det skall väl gå med svält, kan
jag tro. Och det är blott hans sak, om han ville ge oss
någon mat eller ej. Alla vilja också mönstra af, men hans
villkor äro så godt som omöjliga att uppfylla. Vi ha
näm-gen blott slafvat där ombord en månad och han fordrar nu
en månadspenning för hvar och en som vill bli fri. Detta
är också för de flesta af oss en ren omöjlighet och vi få
således, hur tungt det än känns, ännu en tid svälta och arbeta.

— 631

Som sakerna nu stå, är det därför ingenting att göra och
vi finna oss med vanlig sjömanssorglöshet i skickelsernas
gång. Ja, ingen som på kvällen tar sig en promenad på
Svartviks kajer och hör musikens glada toner från tyska
barken Marie, kan tro, att sex hurtiga svenska sjömän där äro
dömda att genom svält och arbete lära sig tysk ordning.

* *

*



Du tycker nog, att mina små taflor ur sjömanslifvet äro litet
för ensidigt mörka. Säkert är emellertid, att de äro sanna.
Men gärna skall jag erkänna, att jag under mitt senare
ina-troslif gjort andra erfarenheter också och därifrån skulle
kunna måla taflor med mera dager och sol. Mähända
passade jag inte riktigt för yrket, annars hade jag väl stannat
kvar där än.

Hur det är, så välsignar jag mina första hårda år på sjön.
De lärde mig »veta hut», och det behöfver man kunna, på
hvilken plats man än blir ställd här i världen. Och när jag
numera tänker tillbaka på mitt sjömanslif, är det aldrig med
bitterhet i sinnet. Tvärtom gnolar jag ofta med känsla och
öfvertygelse den glada sjömansvisan:

Free as air! I love to roam.

Pleasure is my duty.

Every sea affords a home,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free