Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmakare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden Rom anlades glashyttor ungefär vid tiden för Kristi
födelse.
Glas användes i det kejserliga Rom äfven till
byggnadsmaterial, såsom till golfläggning, mosaik, dekoration
å‘väggar o. s. v. samt, enligt hvad gräfningarna i Pompeji ha
visat, äfven — dock sannolikt ej allmänt — till fönster. För
detta sistnämnda ändamål göts glaset i skifvor af
erforderlig storlek, hvilket tydligen framgår däraf, att kanterna äro
rundade, ej skarpskurna.
Det vanliga romerska glaset har en stark grön- eller
gulaktig färgton, som påminner om nutidens simplare
glassorter. Det är därjämte fullt af små strimmor och bubblor,
en följd af bristfällig kemisk-teknisk behandling.
Prydnadssaker utfördes därför nästan alltid i färgadt gods, och en
stor mängd både genomskinliga och dunkla färger voro i
bruk. Fullkomligt rent kristallklart glas skattades som den
största dyrbarhet, antagligen just på grund af dess sällsynthet.
Intresset för glasindustrin var mycket stort. Man gjorde
en mängd experiment och uppfinningar och nådde på så sätt
en hög grad af fullkomning så väl i tekniskt som
konstnärligt hänseende. Redan på Neros tid förstod man att tillverka
glaskärl med utomordentligt tunna väggar, hvilka voro så
lätta, att de kallades »bevingade».
Såsom ett bevis på den lifaktighet, som rådde inom glas-
industrin, kan anföras den af åtskilliga författare meddelade
berättelsen om en uppfinning af smidbart glas, som skulle ha
gjorts i Rom under kejsar Tiberius’ regering. Kejsaren skall
ha låtit — afrätta uppfinnaren, emedan han fruktade, att guld
och silfver skulle sjunka i värde på grund af uppfinningen.
Hela denna historia liksom liknande alkemistuppfinningar
från senare tider torde emellertid vara att hänföra till
sägnens område. Det är först i allra senaste tid genom en rad
af kemiska undersökningar och experiment, som man lyckats
framställa ett glas, vanligen kalladt »vulkan»- eller
»hårdglas», hvilket besitter en ovanligt stor motståndskraft såväl
mot temperaturväxlingar som mot slag och stötar.
Glaset formades allmännast genom blåsning, men äfven
genom gjutning eller pressning i formar, det senare i
synnerhet då relief-orneringar skulle användas. Ett annat
prydnads-sätt bestod i fastsmältandet af grofva glastrådar i vissa
band-eller nätmönster på glasets yta. Stundom åstadkom man ett
slags facettering genom att blåsa glaset i nätlika stommar af
metalltråd. En hög konstnärlig ståndpunkt intogo de slipade
och glaserade föremålen, särskildt de s. k. kaméglasen med
upphöjda figurer.
De romerska glasvarorna voro spridda i alla land äfven
de nordiska, där flera graffynd bära vittne därom.
Från omkring år 300 e. Kr. inträder en förfallets period
— 645 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
