- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
647

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmakare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbehållet att utveckla glasindustrin till en förut oanad
höjd.

De venetianska glasvarorna blefvo mycket eftersökta, och
efter hand uppstod också på grund häraf en stor mängd
fabriker. Redan år 1291 blef man därför nödsakad att påbjuda
samtliga fabrikernas förflyttning till ön Murano; den stora
eldfaran och den besvärande röken från de många hyttorna
föranledde detta beslut.

Ön Murano hade af gammalt varit hufvudorten för den
venetianska glastillverkningen, och alltifrån 800-talet hade
glasmosaiker tillverkats därstädes.

Det egentliga stora uppsvinget daterar sig dock från
Kon-stantinopels eröfring under det s. k. fjärde korståget år 1204
genom dogen Enrico Dandolo. Genom denna händelse,
hvilken var af ofantlig betydelse för Venedigs utveckling i alla
afseenden, inleddes en liflig kulturell förbindelse mellan Öster
-och Västerlandet. Bronsgjutare, målare, byggmästare och alla
slag af handtverkare invandrade och funno i den glänsande och i
stark utveckling stadda staden ett rikt fält för sin verksamhet.

Glasindustrin var nu bland alla de konstindustriella
yrkena det, som hade nått den största och mest egendomliga
utvecklingen; dess produkter vunno därför öfverallt insteg
såsom den kostbaraste handelsvara samt utöfvade en
bestämmande inverkan på smaken i andra länder. Industrin

stod i så högt anseende i Venedig, att rådet gjorde alla dem,
som ägnade sig däråt, till borgare i republiken; och om en
adelsman gifte sig med en dotter till en glaskonstnär, så
ansågs detta icke såsom någon »mesallians» utan barnen fingo
behålla faderns rättigheter, under det att giftermål mellan en
adelsman och en dotter till en vanlig yrkesman medförde adelskapets
förlust för både fadern och barnen.

Det ligger i öppen dag, att dylika och andra fördelar, som
på den tiden stodo högt i kurs, skulle tillföra ifrågavarande
industrigren talrika ämnessvenner. Antalet glasmakare i
Venedig var också omkring år 1300 mycket stort.

Bekräftelseurkunderna på glasmakarnas i Murano
privilegier förvaras ännu i därvarande museum jämte den
skråförfattning, som de själfva antagit. Enligt denna indelades skrå’
medlemmarna i fyra klasser: glasblåsare, spegel- och
fönsterglasmästare, pärlmakare och emaljblåsare. De sistnämnda
voro de egentliga konstnärerna. Hvarje klass hade sina
särskilda stadgar.

Främlingar fingo ej blifva glasmakare på Murano; detta
förbud bekräftades ytterligare genom en lag af år 1489.
Muran eserna ansågo sig som adelns vederlikar, republikens högsta
ämbeten stodo dem öppna, och till tecken på sin värdighet
hade de rätt att bära slida med två värjor. Ön hade vidare
sin »gyllene bok», i hvilken sedan år 1602 namnen på

— 647 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free