Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmakare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i landet utan rymde sin väg, hvarför importförbudet måste
upphäfvas redan år 1646.
Efter två års mellantid hade Jung emellertid ånyo sitt
glasbruk i gång. Det var nu anlagdt på Kungsholmen, och
tillverkningen fortgick här oafbrutet i bortåt trettio år.
År 1675 anlände till Stockholm en italiensk äfventyrare,
Bernardino Scapitta, hvilken under antaget namn af markis
Giacomo Guagnini lyckades intressera flera af landets
förnämsta män att anlägga ett glasbruk i stor skala. Själf
skulle han bli företagets ledare på grund af den noggranna
kännedom han sade sig äga om alla hithörande förhållanden.
Det nya »glaskompaniet» erhöll vidsträckta privilegier af
Karl XI år 1676, och verkstäder anlades i närheten af Klara
kyrka, men när tillverkningen skulle börja, fann »markisen»
lämpligt att försvinna.
Företaget bragtes emellertid på fötter af den om Sveriges
industri högt förtjänte »riksvardeinen» Balthasar Grill,
hvilken tog i sin tjänst åtskilliga af Scapittas italienska arbetare,
flyttade verkstäderna till Kungsholmen 1686, å den plats,
där Karolinska institutet nu ligger, och där drefs
tillverkning företrädesvis af pokaler och dricksglas.
Det gamla Jungska glasbruket hade samtidigt flyttats till
Finland. Vid Casimirsborg i Småland och Cedersborg (nu
Bjärka—Säby) i Östergötland anlades äfven glasbruk, där
tillverkningen bedrefs förnämligast med arbetare från
Kungs-holm sbruket.
Denna äldre svenska glasindustri förrådde genom sina
eleganta former och godsets lätthet tydligt sitt venetianska
ursprung; dit höra bland andra de ganska sällsynta pokalerna
hvilkas stängel prydes af ett sammanflätadt C. V. K. —
Karl XI och Ulrika Eleonora — stora remmare med
inskriften »Tompte och Boo Lyckas skåhl» o. s. v. Frihetstidens
bemödanden att på alla sätt åvägabringa en lif lig industriell
verksamhet visade sig äfven på detta område. Redan före
och omkring midten af 1700-talet anlades en mängd nya
glasbruk: Björknäs, Sandö, Kosta, Liljedal, Limmared,
Göteborg m. fl. Det gamla Kungsholmsglasbruket upphörde vid
början af 1800-talet, men samtidigt uppstodo nya inom flera
olika delar af landet.
Glastill verkningen under 1700-talet var i Sverige som
annorstädes beroende af den böhmiska. De tunga, slipade
pokalerna och bägarna blefvo förebilder, som man mer eller
mindre väl sökte och lyckades imitera. Ofta nog kan det
emellertid vara vanskligt att afgöra, om ett glas från denna
tid är af svensk eller annan tillverkning, då former och
de-korationssätt voro internationella.
I tekniskt afseende nådde man äfven i Sverige ganska
långt, om man också ej kunde framställa fullt så genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
