- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
662

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmakare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glas för spegeltillverkning. Det var år 1564, som Vincenso
Redor fick privilegium på att tillverka »kristallspeglar» efter
egen uppfinning.

Genom införandet af spegelglasgjutningen led
tillverkningen af blåsta speglar betydligt afbräck, emedan den nya
metoden medgaf billigare och bättre tillverkning och större
dimensioner å speglarna. Venedig sökte till en början försvara
sina speglar genom att förse dem med konstrikt sirade
glasramar men måste slutligen bekväma sig att använda det
gjutna glaset. Allt intill senaste tider hämtades från
utlandet, förnämligast Frankrike och Belgien, gjutna spegelskifvor
för att infattas i rikt smyckade, mer eller mindre
mångfär-gade ramar och sålunda »raffinerade» utgå i världen som
»ve-netianska speglar».

I Frankrike hade spegelglastillverkningen tagit ett
storar-tadt uppsving på 1600-talet genom Iyucas de Nehou, hvilken
uppfann spegelglasgjutningen år 1688 och i många afseenden
fullkomnade arbetsmetoderna samt göt spegelglasskifvor af de
största dimensioner.

På många ställen måste man använda kol i stället för ved
till bränsle i smältugnarna, men detta medförde den
olägenheten, att de kringflygandé kolpartiklarna afsatte sig i
glasmassan och gåfvo denna en grumlig färgton; att framställa
fullkomligt rent, hvitt glas blef sålunda mycket svårt. För

att undvika denna olägenhet började man smälta glasmassan
i slutna kärlar eller deglar. Metoden visade sig emellertid
ej alltid tillförlitlig, då glaset ofta ej blef tillräckligt
lättflytande, hvilket är synnerligen viktigt för att få massan
likar-tad alltigenom. En mängd experiment gjordes för att få
massan att blifva tillräckligt tunnflytande i deglarna. Genom
att tillsätta mönja erhölls en produkt som i många
afseenden öfverträffade det äldre glaset; således användes redan 1
äldre tider bly i glasmassan, och man sökte därigenom
åstadkomma ett vackert ofärgadt kristallglas af den art, som först
i senare tid tillverkats i England.

Konsten att färga glas och glasmåleriet äro lika gamla
som kännedomen om glaset själft. Vi veta med visshet, att
man redan för mer än 3,000 år sedan i Egypten kände
konsten att färga glas, och de »kostbara ädelstenarna» i de
egyptiska grafvarna äro intet annat än färgadt glas.

Ett tekniskt förfaringssätt, som varit mycket användt inom
antikens målarkonst, synes ha bestått däri att färgade
glas-flusser lagts i plan bredvid hvarandra och sedermera
sammansmälts. Det är därvid klart, att hettan ej fick vara så
stark, att de olikfärgade flusserna helt och hållet flöte ihop.

Ett egentligt måleri utvecklade sig dock först sedan man
börjat använda glasfönster, de stora kyrkfönsterna voro
härvid af särskild betydelse genom sina mångfaldiga motiv och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free