- Project Runeberg -  Arbetets söner : Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetsklassen /
671

(1906) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmakare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

temperaturen höjas, innan ny inläggning sker, hvaremot vid
»kontinuerliga vannor» samma värmegrad ständigt bibehålles.
Den nödvändiga afkylningen af glasmassan åstadkommes här
genom att gasen ej får verka direkt på den del af vannan,
där utarbetningen sker.

»Vannan» är ett enda stort smältrum, där lågan står öfver
den inlagda satsen och genom strålvärme smälter den
ofvan-ifrån. De första vannorna byggdes så, att den inlagda
glassatsen efter skedd smältning utarbetades, hvarefter ny sats
inlades o. s. v., sedermera har man kommit därhän, att
smältning och utarbetning försiggå samtidigt. De förstnämnda
kallas enkelvannor och användas ännu rätt mycket vid
buteljglasbruk i Sverige; de senare benämnas kontinuerliga eller
dubbelvannor.

Uppfinningen af dubbelvannor framkallade en hel
omhvälf-ning i tillverkningen af buteljer och fönsterglas, hvilken
först genom denna uppfinning utvecklats storindustri; dessa
glassorter smältas numera nästan uteslutande i väldiga
vannor, där arbetet pågår hela året om natt och dag.

För att smältningen i allmänhet skall gå jämt och ett godt
och felfritt glas erhållas, måste temperaturen vara hög och
ej underkastas växlingar. Vid goda och väl skötta ugnar
kan kiselsyrehalten i satsen ökas, likaså kalken, hvarigenom
man erhåller ett starkare och billigare glas.

Genom dålig smältning uppstå åtskilliga fel i glaset; det
kan sålunda bli »lusigt», hvarmed menas, att det finnes en
massa ytterst små glasblåsor, som ej gått ur glaset vid
reningen, eller »stenigt», då små osmälta partiklar förefinnas;
vidare kan det vara »vindigt», »rampigt» och »slirigt», då
trådar eller hela band af trådar finnas; orsaken härtill kan
också ligga i otillräcklig blandning af satsen.

Efter införandet af »gaseldningen» förekomma dessa fel
numera sällan.

Principen för denna »indirekta» eldning», hvars uppfinning
fört glasindustrien ett jättesteg framåt, ja, betecknar en ny
period för densamma, är bränslets förgasning i s. k.
generatorer eller gastorn. Dessa utgöras af schaktformiga rum
med roster nedtill, strax ofvanför hvilka det ifyllda bränslet
brinner, medan förbränningen i de öfre lagren förhindras
genom otillräckligt lufttillträde; dessa upphettas emellertid, och
bränslet sönderdelas där i gasformiga beståndsdelar samt kol
eller koks. De förra ledas i murade kanaler till glasugnen,
där starkt förvärmd luft tillföres, och gaserna förbrinna då
under utveckling af mycket stor hetta.

De första försöken att införa gaseldning i glasindustrin
gjordes på 1850-talet.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arbson/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free