Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset och han var någorlunda sansad då han af-
lade sitt vittnesmål. Därpå begaf sig Deken i
sällskap med skräddarn till Wibrikt Hoppenstångs
krog för att dricka litet öl och lugna sitt upp-
rörda sinne, I tavernen råkade han några af sina
vänner, för hvilka han omtalade dagens äfventyr.
Kort efter Dekens inträde anlände Nils Björns-
son, hingstridaren. Rådmannen vände honom
med afsikt ryggen. Ej heller sökte Nils tränga
sig på sällskapet, utan satte sig vid ett annat
bord.
En mugg öl, Wibrikt", ropade han, ,jag be-
höfver något att styrka mig med, jag har varit
uppe på rådhuset och sett på en mördad karl.
Hul Det var ett styggt sår, — i halsen."
Johan Deken berättade för sina vänner om
silfverdolken och huru han fått den. Han tog
fram den dräptes gåfva. Alla böjde sig öfver den
och undersökte den och vände på den.
Johan kände plötsligt att någon lutade sig öf-
ver hans axel och hörde häftiga rosslande ande-
tag invid sitt öra. Där stod Nils hingstridare
med öppen mun och blicken fäst på dolken;
hans äfven annars: färglösa ansikte var spöklikt
blekt. Han famlade med handen efter vapnet.
Deken drog det till sig och reste sig upp och
såg med motvilja och undran på hofmannen.
Jag vill hafva den — gif mig den — jag be-
talar fyra, nej fem lödiga mark för dolken"”, sade
denne ifrigt.
Och jag will ej idka köpenskap med Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
