Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 40) —
ljusfläck; Deken ryste till och tänkte på alla säg-
ner han hört om varulfvar och skogstroll, än
hemskare och hungrigare än de tjutande djäf-
larna bakom honom. Det var nästan en tröst att
känna den mänsklige förföljaren bakom sig, han
må så tio gånger om varit fogde, han var dock
af kött och blod och i samma fördömelse som
han, rådmannen:
Skogen glesnade plötsligt, — ett gupp — De-
ken höll in hästen, så bar deti väg igen på den
jämna snöslätten på Tervajoki-åns is. Det blän-
dande blå månskenet kom Deken att blinka. Vä-
gen gick ett stycke framåt på åns istäcke. En
vindkåre kom dragande genom ådalen. Kraflande,
krypande som långa svarta händer sträckte sig
skuggorna af strandvidet efter de blixtrande kris-
tallerna på snöslätten. Det prasslade och hvis-
kade bland kvistar och grenar, det tasslade och
tisslade, så ryste träd och buskar till af huttrande
skälfvande kyla och vindbruset i grantopparna
dog bort i fjärran. Plask, plask; plask, — ett,
tu, tre — plask, plask, plask — lät det då
springarens hofvar slogo mot den mjuknande
isen.
Därborta vid skogsbrynet döko förföljarne fram.
Jeppe reste sig i släden. ,Gud ske lof, de äro
tre man i släden, rådman, huru duktig deras häst
än är måste den tröttna förrän vår."
Hvad, tre karlar, aldrig trodde jag ridfogden
var så enfaldig. Fan borde väl veta att jag ej
sätter mig till motvärn", sade rådmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
