Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
ej tror dig kunna gifva efter, jag skall nog sköta
min Nyendorp. Farväl frände", sade hon has-
tigt.
Fru Greta skyndade sig att styra midt ut mot
gatan. Deken tittade ut. Där syntes ett par gar-
par vid närmaste hörn.
På rådstugan blef Johan kullröstad gång efter
annan och allt flere och sämre kända män fingo
burskap. Hans vänner tego, ja somliga röstade
till och med med garparna. Jockum skräddare
stod honom dock troget bi. Handeln gick allt
sämre, kunderna blefvo allt färre, men det be-
tydde föga för Deken. Han var rik och därtill
hade han på Kiiskilä och hos några sina vänner,
bönder och frälsemän på landsbygden allehanda
varor af högt värde, som han någon gång under
sommaren ärnade med egen skuta föra till Stock-
holm eller Danzig. Men det var svårt att an-
skaffa penningar för de löpande utgifterna och
därtill var han tvungen att underhålla Jockum
skräddare och flere andra ärliga svenskar, hvilka
liksom Deken förlorat sina kunder.
Ibland såg han Nils Björnsson smyga kring
gården. Denna efterhängsenhet, som han fruk-
tade innebar fara för hans lif, plågade honom så
att han blef retlig och orolig, och nätterna ige-
nom låg sömnlös. Ute på gator och torg hände
det att allehanda löst folk ofredade honom, men
alltför nära vågade de ej komma, ty de kände
hans styrka och mod, och hans långa svärd häng-
de vid bältet. Ibland samlade sig stadens nya-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
