Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
kilää. Han beväpnade sina män och befallde
dem att ständigt vara honom följaktliga och att
sofva i samma rum som han. Alla fönster i
gården försåg han med starka luckor. Dörren
förstärktes med bommar och lås. Dagen där-
efter fann han att alla luckorna voro genombor-
rade i nedre kanten. Följande natt ställde han
Jeppe på vakt på gatan. Själf gömde han sig i
ett hörn af gården och väntade hela natten med
svärdet i hand, men hvarken han själf eller Jep-
pe såg något misstänkt. Deken blef nu något lug-
nare, men dagen därpå märktes det på dörrlåset
att någon varit där och fingrat. Märken efter ett
vaxaftryck syntes kring nyckelhålet. Samma dag
kom Jeppe och beklagade sig öfver att Anna,
kökspigan, ofta stod och sladdrade med Nils
Björnsson. Rådmannen blef mäkta förgrymmad
och gaf pigan en uppsträckning och förbjöd hen-
ne strängeligen att hafva någonting att göra med
hingstridaren.
Deken sof ej längre i sin kammare, utan i
stugan hos tjänstefolket, för att hafva hjälp nära
till hands, ifall något skulle hända. En natt då
Johan låg vaken och grubblade, oroligt kastande
sig i bädden, tyckte han sig höra ett skrapande,
gnagande ljud. Han spratt till och reste sig upp
på armbågen. Ljudet tycktes komma från kam-
maren. Han lyssnade i spänd väntan. Var det
väl inbillning; var det bloden, som bultade och
surrade i hans upphetsade hjärna, var det en
gnagande råtta eller var det, — det han fruktade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
