Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 105 —
hade han varit förlorad, ty vårnatten var ljus
och han hade ingen möjlighet att dölja sig. Huru
länge han väntat visste han ej, men han tyckte
att han stått där i timmar, och han fruktade re-
dan att skrifvaren förlorat modet och ej ville
begynna det beramade grälet. Han hörde knek-
tarna och Peder glamma därinne. Det var idel
vänskap och välvilja. Af rösterna att döma tyck-
tes allesamman vara druckna, Så begynte Peder
skryta om sin lärdom och tala smädligt om okun-
nigt folk och knektar. Han fick strax svar på
tal och ögonblicket därpå var ett vildt gräl i
gång. Så hördes ljudet af kullkastade bänkar,
skrik och skrän och förbannelser.
Nu eller aldrig", tänkte Deken och gick
skyndsamt och tyst de få stegen till porten, låste
upp utfallsdörren, några steg till och han be-
fann sig på Långa bron. Han vände mot vä-
ster och härmande en drucken gick han så snabbt
han vågade mot brohufvudet. En knekt stod
vaggande och raglande lutad mot räcket. Fille-
barden hade han lagt ifrån sig för att få säk-
rare tag, Han vände sig långsamt om då han
hörde Deken närma sig, och såg slött på honom
och hickade fram några otydliga ord.
De slåss där borta i portstugan", mumlade
Deken. Oväsendet hördes vida omkring. , Nu
kommer kvartermästaren."" Det blef plötsligt slut
på oljudet, Rådmannen gick vidare. Snart var
han utom synhåll för vakten. Nu förmådde han
ej längre behärska sig, utan begynte springa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
