Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 161 —
bad om nåd, Hans rop kväfdes af vattnet. ,,Där
gick en menedare åt helvetet"; sade Deken lugnt.
Han hade med jämnmod gjort något, som han
aldrig förut under lugnare förhållanden skulle
haft hjärta till, men förföljelserna, olyckor och
lidande hade gjort honom hård. Han kastade
en blick på seglen och gaf befallning om att än
mer minska dem. Själf lade han hand vid ar-
betet. Fartyget saktade något farten. Det förde
nu endast försegel, just jämt så mycket att det
lydde roder. Rådmannen återvände åtföljd af
Flerman till Bengt. ,Jag ser ej en skymt af det
andra fartyget", sade denne. Deken spanade
rundt omkring sig, intet annat än vatten och
moln kunde upptäckas. En lanterna brann i
aktern. Deken släckte den. Han hjälpte Bengt
med rodret. Timme efter timme förflöt. Stor-
men mojnade något och genom molnrefvorna på
himmelen syntes ljusstrimmor. Det var högst
en timme till soluppgången. Det lättade mer
och mer i öster. Slutligen bröt solen fram och
färgade vågornas kammar mörkt kopparröda, me-
dan skuggsidan och vågdalen förblefvo grön-
svarta. Uppe på vågkammarna hoppade och
stänkte skummet som smält guld. För ut syntes
blåsvarta molnväggar. Intet land stod att upp-
täcka, men väl syntes ett gungande, guppande
fartyg midt i solskifvan, som röd och blank
berörde hafsytan, ,Det är bäst att vi beväpna
oss”, sade Deken. ,Herman, min vän, visa mig
skepparens hytt, Du sade ju, att vapnen finnas
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
