Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 172.—
Lugn, lugn, rådman. Ett skepp vill jag ej
gifva er. Det är ju blott lastskutor, som följa
oss utmed kusten. Örlogsskeppen äro länge se-
dan, under Grabbes befäl, långt österut. Hvad
ett befäl till lands angår, så måste jag hålla
frälsejunkrarna vid godt mod och smickra dem
på alla sätt och vis och dela ut befäl bland dem.
Annars kan det hända, att de begifva sig i väg
med sina följen och då blir jag utan ryttare. Ni
skall nog komma att användas i konungens tjänst,
det kan ni vara säker på, och kanske mer än ni
önskar."
Deken fick nöja sig med svaret. Hans dåliga
lynne försvann snart, ty han muntrades upp af
sällskapet och lägerlifvet. Det var härliga da-
gar, då han i sakta mak red vägen framåt vid
sidan af muntra unga junkrar, som alltid hade
ett skämt till hands för hvarje mötande, som
hade godt om pengar och god hälsa. Och vände
han sig om i sadeln, såg han lans vid lans, häst-
hufvud vid hästhufvud och det blixtrade och
skimrade, då solen lyste på harnesk och hjälmar.
Vårvindarna förde med sig doften af spirande
gräs och kådiga granar och ruttnande kottar.
Det sjöng och spelade i buskar och snår. De-
ken var glad som en spelman. Han tyckte fär-
den gick alltför långsamt, men Fleming förbjöd
honom att rida i förväg, som han önskade;
Håll er till hären, rådman", befallde han.
,Rider ni i förväg, så kan ni blifva fångad af
grefvens folk och då — ja, då vet ni, huru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
