Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 208 —
Rådhusets förstuga var liksom för tre dagar
sedan full af junkrar och herrar, som väntade
på företräde. Didrik hofmästare stod vid dörren
till herr Eriks kammare. Då han fick se Nils
Grabbe bugade han sig djupt, men ställde sig i
hans väg.
Den välbördige junkern måste vänta några
ögonblick. Herr Erik är upptagen."
Grabbe bet sig i läppen och teg. Under
tystnad väntade han och hans följeslagare. Frälse-
män och konungsmän sågo med nyfikenhet på
den fräjdade sjöhjälten. Deras nyfikenhet var
dock en smula uppblandad med förakt. Alla
voro underkunniga om att han, om ock ofrivil-
ligt, svikit konungens förtroende, då han låtit
grefve Johan undkomma, och otur är ett fel lika
svårt som förräderi för dem, som sola sig i åter-
skenet af den kungliga nåden. Herr Erik var
mannen för dagen, Junker Nils var den fallna
storheten. Af hans nedslagna uppsyn förstod
enhvar, att han ej lyckats fånga konungens svå-
ger, grefven af Hoija. Man glömde att det var
Grabbe, som med fränder och vänner begynt
befrielsekriget mot danskarna i Finland, att han
ensam hållit det uppe, då alla andra föllo till
föga, att han tagit slott och borgar med en
handfull folk långt innan Erik Fleming begick
sitt förräderi mot danskarna och öfvergick till
kung Gösta.
Mäktiga män af vapen, Kurckar, Tavaster och
Spårar drogo sig undan för Nils Grabbe: Små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
