Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UNDEHI5AKA HARPAN.
11
Det faller av sig självt, att de som valt
kungsvägen till musiktomtarnas land gå samma väg tillbaka.
Och någon genomgripande förändring ha de ej
undergått, om än många ha med sig därifrån vackra minnen
och intryck och frön till nya tankar.
II.
Från »Musiktomtarna» komma vi kanske ihag
gamle tomte-Klas, som i sin ungdom fann upp att
skriva noter. Denne hade en sonson, som hette
Per. Musiken hade gjort jättesteg framåt sedan
gamle Klas’ tid, och Per brann av längtan att föra
den vidare.
Men Per ville icke endast arbeta för sig själv.
Därför undervisade han de mest musikaliska bland
tomtebarnen på de stunder, som icke voro ägnade
åt studier, och ville först och främst i deras hjärtan
väcka hänförelse för det högstø och ädlaste i musiken;
sedan skulle allt arbete för dem gå lättare.
Då tomtarnas kung en gång ville belöna Per för
troget arbete, frågade ban vad denne önskade. Per
had då att få en liten hydda på klippspetsen ovanför
passet, så att han kunde sitta där och lyssna till huru
harpan spelade, då vandrare gingo där förbi. Han
hyste ock den djärva planen att teckna upp detta och
sålunda skaffa sig en skatt av härliga konstverk.
Denna hydda var just färdig, när en stor skara
vandrare närmade sig för att draga in i landet. Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>